När Hannah Arendt (1906–1975) mottog Lessingpriset 1959 höll hon ett tal som uppmärksammade Lessings tänkande utifrån upplysningens ideal om tolerans och humanism. Men hon kritiserade också dess samtida otillräcklighet utifrån andra världskrigets våld. Här presenteras talet i svensk översättning av Viktor Brylla och Charlotta Seiler Brylla. Idéhistorikern Anders Burman har skrivit ett efterord.
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
