Kärleken och döden är två motiv som genomsyrat all kultur sedan urminnes tider. Hur kommer det sig, undrade Süskind som ung, att människor i romaner aldrig går på toa? Inte i sagan heller och på operan, inte på teatern, på film och i bildkonsten. En av människans viktigaste, emellanåt, mest trängande, ja livsnödvändigaste aktiviteter förekom inte i konsten. Istället sysslade den jämt och ständigt och utförligt och varierat i all oändlighet med kärlekslycka och kärlekskval. Och döden? Döden har blivit tystlåten, och den bjuder tystnad, och vi gör den gärna den tjänsten att tiga, ja, vi tiger ihjäl den. Och detta inte därför att vi ingenting vet om den det är ju som bekant det minsta skälet att hålla mun nej helt enkelt därför att den är en notorisk negativist, en glädjedödare, en riktig pessimist, och med sådana vill vi inte ha något att göra i våra dagar. På ett lättsamt, humoristiskt...
Visa mer
Recensioner
2009-10-15
Betyg 
Efter lång tystnad återvänder Patrick Süskind till litteraturen. Som en av litteraturens mest kända dåldisar har Süskind alltmer ägnat sig åt film- och TV-manus. På svenska har inget utkommit sedan 1993 med undantag för nyutgåvor av Parfymen. I hemlandet Tyskland kom emellertid en samling noveller ut 1995 och 2006 publicerades essän Om kärleken och döden. Dessa finns nu på svenska i en samlingsvolym i (som alltid) formidabel översättning av Ulrika Wallenström.
Av novellerna är Maître Mussards testamente den starkaste. Här kommer Süskinds känsla för det groteska verkligen till uttryck. Herr Mussard har gjort en fasansfull upptäckt; världen håller på att förmusslas. Musslorna tar över och gör hela världen hård och samtidigt skör. Själv blir han det levande beviset på att hans teori stämmer.
Betraktelsen Amnesi in Litteris är en humoristisk och lite vemodig berättelse om litteraturens påverkan av människan. Vad är det vi minns av allt vi läst och hur har det påverkat oss? Svaret är inte givet och heller inte heller entydigt.
Om kärleken och döden heter alltså Süskinds senaste verk. Lättsamt och engagerat resonerar författaren om detta motsatspar. Exempel hittar han i såväl sitt eget liv som i världslitteraturen. Resonemanget ebbar ut i en svidande kritik av den västerländska kristendomens värderingar.
Närmare än såhär kommer vi nog aldrig Süskind som i över 20 år vägrat låta sig intervjuas eller ens bli fotograferad. Det är ett val man får respektera men jag skulle vilja vädja till författaren att ta upp pennan lite oftare.
