Om jag så måste resa till Los Alamos

Betyg

Hade svårt att bestämma mig om jag ville sätta betyget tre eller fyra. Men det finns en vaghet i hela texten som känns lite rörig. De berättande partierna som bygger på brev och samtida vittnesmål är mycket bra. Men de resonerande blir lite "lösa i kanten" och kunde kortats ner. Jag hade hellre sett mer av berättelsen om det konstruerade samhälle av forskare och genier som byggdes upp på ett berg i Los Alamos New Mexico. Där fanns projektets ledare Robert Oppenheimer ("atombombens fader"), så klart, men även andra framstående män (med fruar och barn). Bakom grindar löser de atomklyvningen gåtor och lyckas lägga grunden för både atombomben och vätebomben. På ytan lever man tillsammans och festar och arbetar tillsammans. Men av Goldmans berättelse att döma fanns det mer än ett problem som gnagde. Männen som arbetade nästan hela tiden, spriten som tröst och Bomberna. Little Boy och Fat Man som ursprungligen skulle användas över Tyskland men som istället släpptes över Japan eftersom Tyskland hann kapitulera innan bomberna var stridsklara. Samvete och skuld och insikten om hur man utan tanke på civilbefolkningen kalkylerade bombens effekt och i upphetsningen över sin egen genialitet inte såg konsekvenserna riktigt klara för sig. Projekt Manhattan var nyfikenhet, hybris och forskargärning i en enda livsfarlig kombination. Och, inte minst, Robert Oppenheimer som hade räddat ett flertal judiska släktingar från det judefientliga Europa och som ville sätta stopp för Hitler med hjälp av sina enastående kunskaper i teoretisk fysik.