En stor roman om en tid när allt stod på spel
I 1930-talets oroliga Europa befinner sig Sverige i utkanten, men ändå inte vid sidan av det som sker. Varje dag fattas också här beslut som avgör människors öden, och det är långt ifrån alltid humaniteten som fäller utslaget. Ilse, Arnold och Paul är flyktingar från Tredje riket. Ilse och Arnold är judar, den senare dessutom tidningsman på vänsterkanten, Paul är en tysk snickare som tvingats fly på grund av sitt illegala fackliga arbete. Ilse kämpar förtvivlat för att skaffa inresetillstånd åt sin familj som är kvar i Tyskland. Stig Holmberg är chef för socialstyrelsens utlänningsbyrå, där också Birger och Ingrid är anställda och där flyktingarna måste ansöka om förnyade uppehållstillstånd. Romanen följer de sex huvudpersonerna genom de sista förkrigsåren och de första åren efter krigsutbrottet. Tre mycket olika kärleksförhållanden löper...
Visa mer
En stor roman om en tid när allt stod på spel
I 1930-talets oroliga Europa befinner sig Sverige i utkanten, men ändå inte vid sidan av det som sker. Varje dag fattas också här beslut som avgör människors öden, och det är långt ifrån alltid humaniteten som fäller utslaget. Ilse, Arnold och Paul är flyktingar från Tredje riket. Ilse och Arnold är judar, den senare dessutom tidningsman på vänsterkanten, Paul är en tysk snickare som tvingats fly på grund av sitt illegala fackliga arbete. Ilse kämpar förtvivlat för att skaffa inresetillstånd åt sin familj som är kvar i Tyskland. Stig Holmberg är chef för socialstyrelsens utlänningsbyrå, där också Birger och Ingrid är anställda och där flyktingarna måste ansöka om förnyade uppehållstillstånd. Romanen följer de sex huvudpersonerna genom de sista förkrigsåren och de första åren efter krigsutbrottet. Tre mycket olika kärleksförhållanden löper genom berättelsen. Exilen och ovissheten bryter ner flyktingarna, men också de som utövar makten förändras. Ytterst har var och en ansvaret för sina handlingar och sitt liv, för: "Om jag inte är för mig själv, vem skall då vara för mig? Och om jag bara är för mig själv, vem är jag då? Och om inte nu, så när?" Annika Thors berättelse om Sverige under en tid då framtiden stod och vägde äger sällsam nerv och närvarokänsla. Hon fångar tidsandan så inkännande att Om inte nu så när formas till mer än en läsupplevelse: den blir också en angelägen påminnelse om hur skör tillvaron är och hur tunn civilisationens fernissa. Romanen bygger på historiska fakta och till viss del på historiska gestalter, men är i sin helhet en fiktion.
Om Annika Thors roman Motljus (2008):"Annika Thor kan skriva om livsavgörande saker utan att använda stora bokstäver, utan att ställa sig i vägen." Göteborgs-Posten"Jag kunde omöjligt släcka lyset om kvällarna, var bara tvungen att läsa ett kapitel till, och ett till " Sydsvenskan
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Kunde ha varit så mycket bättre om författaren ägnat personporträtten mer tid och uteslutit många detaljerade redogörelser för byråkratiska fakta. För mycket tendensroman, men läsvärd. Opinionen är tyvärr inte mer humanistisk idag. Vi tänker på oss själva.
Intressant berättelse om hur judar och andra invandrare behandlades i Sverige under andra världskriget. Senare delen lite seg och omständlig med en massa inriger mellan olika tjänstemän på förläggningar. Några faktafel drar ner intrycket.
Jag tycker att detta var en oerhört välskriven roman med mycket fina personbeskrivningar. Det historiska och politiska innehållet var väldigt intressant och jag lärde mig mycket om svensk invandrarpolitik under åren kring 1940. Samtidigt blir boken inte tråkig på grund av dess politiska innehåll, då detta varvas med kärlekshistorier och beskrivningar av olika människoöden. Otroligt bra bok!
Intressant, det var mycket jag inte visste om den tiden i Sverige. Jag tyckte att den började bra när man fick följa de olika personerna men på slutet upplevde jag tyvärr den som ganska seg, jag hade lite svårt för språket, lite stelt berättande på något sätt.
Jag håller med ovanstående kommentarer - att det var svårt att läsa den när den var så distanserat skrivet, jag kom aldrig någon karaktär in på livet alls. Jag läste inte klart den.
hon skriver om ett för mig mycket intressant ämne, situationen för flyktingar i Sverige under andra världskriget men tyvärr var boken inte vad jag hade väntat mig. Människorna blev inte riktigt levande för mig
Intressant att läsa om hur invandrare, och särskilt judar, behandlades i Sverige under andra världskriget. Men ganska långdraget berättat, och utan närhet till de personer boken beskriver så känner jag ingen större inlevelse i boken, tyvärr.
En svag fyra får den för att den var så intressant. Visst, det där med "J" i passet, vår feghet etc är ingenting nytt, men för mig var det nyttigt att få en lite mer samlad bild av flyktingpolitiken och dess effekter.
Att betyget inte blev högre beror på att karaktärerna aldrig blev helt levande för mig.
Jag fick, till skillnad från Fiona här nedan, veta så otroligt mycket som var nytt för mig. Den utbredda antisemitismen som bredde ut sig inom utlänningsverket var upprörande. Överhuvudtaget en feel-bad-bok som fångade mig, även om slutet för bl a Ilse Neuberg kändes väldigt överilat och lämnade mig lite snopen. Rekommenderar denna bok om man vill veta mer om hur det verkligen VAR i Sverige under kriget. Jag har ändå haft någon sorts romantiserad bild av att gemene man var hjälpsam och vänlig mot judar och andra flyktingar, men så verkar ju inte ha varit fallet.
Flyktingproblematiken berörs, men låter mig inte veta något nytt.
Ilse, Arnold och Paul är tre tyskar i Stockholm under krigsåren. De står i centrum för handlingen och kontentan är; oavsett regler är det alltid till slut den enskilda människnas ställningstagande som avgör hur verkligheten kommer att se ut. Hört det förut?
En mycket fascinerande och gripande historia om en tid i Sverige, som det inte talas så mycket om och som de flesta också känner till väldigt dåligt. Man kan ju hoppas att flyktingar har det bättre nu men något säger mig att det inte är så.
Den här texten kommer inte nära mig. Thor håller en distans som gör att beskrivningen av familjens öden mest liknar ett överslätande teveseriemanus. Kanske kom det för nära henne själv.