Tät psykologisk spänning om en familj i sönderfallHortense var fyra år när hon försvann, en vanlig eftermiddag när hon lekte kurragömma i parken med sin mamma. Efter tio år av sökande hoppas hennes föräldrar fortfarande att hon ska dyka upp. Allt ställs på sin spets när en ny familj flyttar in i grannhuset. Deras dotter är fjorton år, precis som Hortense skulle ha varit. Hon har samma leende, samma ärr vid läppen. Mer än så behövs inte för att mamman ska känna igen sin försvunna dotter, och hon går snart för långt i sin övertygelse. Författaren med änglaansiktet och djävulspennan är tillbaka med en roman som får blodet att isa sig i ådrorna. Det här är en berättelse som sveper oss med i en nedåtgående spiral tillsammans med en mamma som gradvis tappar greppet om verkligheten. Vad hände egentligen i parken den där dagen? Förutom tät psykologisk spänning finns alla...
Visa mer
Recensioner
2021-05-22
Betyg 
Hopplöst sömnpiller.
Jag har tidigare läst två mycket lyckade novellsamlingar av franska Claire Castillon: Insekt (2007) och Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska (2008) och just för att jag tyckte så bra om de båda novellsamlingarna så hade jag mycket höga förväntningar av den här boken.
Jag får lite associationer till filmen: The girl in the park (2007) med Sigourney Weaver. Handlingen är ganska snarlik. En fyraårig flicka kidnappas på en lekplats, polis och räddningsmanskap kan inte finna något spår efter henne. Modern lider dag och natt, år efter år och många år senare finner hon en ung kvinna som hon tycker sig skönja vissa likheter med sin försvunna dotter. Filmen är fantastisk och mycket gripande.
Boken skulle kunna vara fantastisk. Sorgen, oron, frustrationen- hur modern i boken går in ett psykotiskt tillstånd- alla dessa känslor som det kan väcka hos läsaren och så faller den pladask.
Jag känner ingenting annat än ren förvirring medan jag läser den här boken och jag vet inte hur många gånger jag gäspar. Det här är en dagboksroman och det är inget fel med det- men det här är fruktansvärt rörigt. Autentisk möjligtvis, jag kan mycket väl tänka mig huvudpersonen sitta och kladda ner sina inre tankar- men som bok blir den för mig ett enda stort sömnpiller.
Den är svårläst, jag får aldrig något grepp om själva handlingen, karaktärer kastas mot mig utan att jag hinner reda ut vilka dessa är och vilket förhållande de har till bokens huvudkaraktär.
Kanske att författaren är bättre när det kommer till noveller? För det här är inte en bok som jag kan rekommendera.
Tyvärr, ett riktigt bottennapp!
