Linda Boström Knausgårds tredje unisont hyllade roman»Oktoberbarn är en djärv bok, genom sin trohet till litteraturen och språket snarare än till förnuftet och vetenskapen. Jag hoppas att denna bok får många läsare.« Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten »Linda Boström Knausgård Oktoberbarn sparkar luften ur mina lungor. Jag räknar bakåt när läste jag senast en roman som slog mig i bojor på detta sätt?« Martina Montelius, Expressen »Linda Boström Knausgård skriver som om det gällde livet. Romanen har den tyngden och den paradoxala lättheten. Med detta skoningslöst vackra språk drar hon läsaren med sig in i sitt mörker.« Ann Lingebrandt, Sydsvenskan Periodvis mellan 2013 och 2017 är författaren tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, där hon utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, det vill säga elektricitet som framkallar ett...
Visa mer
Linda Boström Knausgårds tredje unisont hyllade roman»Oktoberbarn är en djärv bok, genom sin trohet till litteraturen och språket snarare än till förnuftet och vetenskapen. Jag hoppas att denna bok får många läsare.« Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten »Linda Boström Knausgård Oktoberbarn sparkar luften ur mina lungor. Jag räknar bakåt när läste jag senast en roman som slog mig i bojor på detta sätt?« Martina Montelius, Expressen »Linda Boström Knausgård skriver som om det gällde livet. Romanen har den tyngden och den paradoxala lättheten. Med detta skoningslöst vackra språk drar hon läsaren med sig in i sitt mörker.« Ann Lingebrandt, Sydsvenskan Periodvis mellan 2013 och 2017 är författaren tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, där hon utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, det vill säga elektricitet som framkallar ett slags epileptisk kramp. Behandlingen är vanlig och anses vedertagen för många psykiska åkommor, men forskare är ännu oense om dess effekter och bieffekter. För författaren började liv och minnen försvinna redan medan behandlingarna på »fabriken« pågick.
Linda Boström Knausgårds tredje roman Oktoberbarn är en ursinnig uppgörelse med psykiatrin men också ett allt mer desperat minnesarbete, en ojämn kamp mot dörrar som slutgiltigt stängs, där barndom, ungdom, äktenskap, föräldraskap och skilsmässa flimrar förbi, och människor och platser träder fram i blixtbelysning. En förtvivlad bok helt utan försvar, en berättelse som i grund och botten bara vill finnas kvar. LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD debuterade som poet 1998. Hennes första roman, Helioskatastrofen (2013), belönades medMare Kandre-priset. Romanen Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016 och har översatts till tretton språk. »Linda Boström Knausgård skriver in sig i ett universum med Agnes von Krusenstjerna, Sylvia Plath och Janet Frame. Den är mindre litterär än hennes tidigare verk, och kanske just därför, i sin sårbara ickeperfektion, så överväldigande. Man glömmer den inte.« Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna »Linda Boström Knausgård skriver som i en dröm. Det är kusligt, det är gripande. Och jag tycker hemskt mycket om det.« Jenny Högström, Aftonbladet »Linda Boström Knausgård skriver med sitt karakteristiska driv i språket, ett slags uppfordrande andan i halsen. Med poetisk precision balanserar hon upp den desperationen, gör det akut angelägna brännande också för läsaren.« Therese Eriksson, Svenska Dagbladet »Intensivt och plågsamt, ja, och att som tillägg hävda att det är bra känns bara osmakligt och futtigt när det är skrivet med så hög personlig insats.« Björn Kohlström, Jönköpings-Posten »Linda Boström Knausgårds språk är följsamt som vatten, som emellanåt porlar, emellanåt stelnar till is. Som läsare blir jag bottenfryst av förtvivlan.« ÅM Hellman, Borås Tidning »I detta tumult av de mörkaste av känslor förundras man över klarheten i prosan. Under tiden som tvångsintagen ställer författaren sig själv en fråga: Kommer jag att kunna skriva igen? Har jag kvar det som krävs? Ett enkelt och snabbt svar på den frågan: Ja.« Kristian Ekenberg, Östersunds-Posten
