Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset,...
Visa mer
Recensioner
2020-10-26
Betyg 
En bok om dagens fattigdom och samhälle. Många familjer lever tyvärr i fattigdom och förnedring. Alakoski ger sin bild av samhället av idag och tillbakablickar på sin uppväxt. Det är tankeväckande och gripande. Alakoski är en skicklig författare. Som alltid är det ju barn som är mest utsatta. Boken är en bra grund för diskussioner och debatter för det finns ju många andra infallsvinklar till de problem som tas upp i boken och hur dessa kan lösas. Stark 3:a
2013-10-06
Betyg 
Passar ju bra att ha läst Susannas dagbok i oktober. Den handlar om rötter, klassresor, dålig mage och en fattigdom och hemlöshet som stått sig sedan Gustav Vasas dagar. Den skam som författaren skriver om drabbar den som läser boken ärligt.
2013-07-11
Betyg 
Denna självbiografiska bok är skriven under 31 dagar i oktober och Susanna Alakoski beskriver sina tankar och reflektioner om det svenska samhället. Hon går igenom journalanteckningar från olika myndigheter som är skrivna under hennes uppväxt och varierar dessa med sina synpunkter på dagens samhälle. Många av journalanteckningarna är med i hennes bok och även filmen med samma namn ? Svinalängorna. Hon skriver allmänt om fattigdom och även hur hon själv upplevde fattigdom under sin uppväxt. Alakoski beskriver med mycket känslor hur hon om hur hennes liv förändrades från fattigdom till ett liv i medelklass och det är med blandade känslor hon beskriver det. Susanna Alakoski förmedlar sin kunskap om den fattigdom hon mött på ett sätt som sätter sig djupt i mitt hjärta. Jag ser framför mig dessa fattiga barn som inte vill gå på kalas för de inte har pengar att köpa en present för. De vill inte heller delta i någon verksamhet för de vet att föräldrarna inte har råd. Alakoskis sätt att beskriva och gestalta ger mig tid att tänka efter hur lyckligt lottad jag själv och mina barn haft det som undgått fattigdom. Samtidigt får jag upp ögonen för hur många andra har det. Denna bok borde alla läsa och verkligen ta in att det finns fattigdom även i dagens samhälle i Sverige. Boken var välskriven, väl gestaltad och mycket intressant.
2013-01-30
Betyg
Jag tyckte om boken, men hade hoppats på mer av en berättelse istället för dagboksformatet. Det tog ett tag att vänja sig vid den fragmentariska upprepande stilen.
2012-12-15
Betyg
Mycket viktig men samtidigt oerhört nedslående läsning, skriven på ett väldigt fint sätt med en rad fantastiska formuleringar som berör.
2012-11-22
Betyg
Vi läser i boken om dem som möter motvind i alla riktningar när de söker sig fram i livet. Som riskerar att livet igenom, med ryggen krökt, få bära på enbart tystnadens, skammens och skuldens språk. Medan vi andra går förbi med slutna ögon. Också vi som känner en grundläggande solidaritet.
2012-10-27
Betyg
Varför väljer världen att samla det intellektuella kapitalet för att ta oss till Mars istället för att lösa samhällsproblem som fattigdom och hemlöshet? frågar författaren Susanna Alakoski, som har skrivit romanerna Svinalängorna och Håpas du trifs bra i fengelset. ”Oktober i Fattigsverige” en personlig berättelse i dagboksform skriven under oktober 2011. Sedan en tid tillbaka har hon samlat sin biografi, akter från ”socialen”, psykiatrin, vårdcentralen från sin uppväxt i Ystad. Utdrag från dessa blandas med hennes egna minnesbilder och de föreläsningar som hon håller om fattigdom och vad den för med sig, med utgångspunkt från romanerna. Hon reflekterar över egna erfarenheter av att växa upp i en finsk oskötsam arbetarfamilj med alkoholism, misshandel och psykiska sammanbrott när hon hör att barnfamiljer idag vräks och att man samlar in sovsäckar till dem som bor på gatan. En sammanbiten ilska och sorg genomsyrar boken. Orden evidens och fängelsekund ligger på sämstaordslistan tillsammans med utanförskap. Social desintegration vill hon hellre kalla det. Klassfrågan är aktuell när vartannat barn med ensamstående, utlandsfödd förälder lever i fattigdom som Rädda barnen hävdar. De har inget att berätta efter sommarlovet, de sjukanmäler sig på utflyktsdagen och kan inte vara med på fritidsaktiviteter som kräver pengar. Dagens socialpolitik kritiseras och jag tycker boken är angelägen läsning för alla som är intresserade av eller arbetar med sociala frågor.
(Publicerad i Norran 26 oktober)
2012-10-27
Betyg
Angelägen och ytterst berörande bok för alla att läsa. Genom att dela med sig av det svåra hon varit med om, blir hon en ögonöppnare. Vad måste göras idag för att barn inte ska behöva ha det så här?
