Fem hundre brev, pent sortert etter årstall, oppbevart i en IKEA-eske. Adressaten var Otto, en jødisk gutt som i 1938 kom alene til Sverige, tretten år gammel. Hjemme i Wien ble foreldrenes hverdag stadig mer dramatisk, men i brevene gjør de sitt beste for å holde motet oppe både hos seg selv og sønnen. De siste brevene til Otto har avsenderadresse Theresienstadt. I Sverige havnet storbygutten Otto i Småland. Med tiden fikk han arbeid som gårdsdreng hos familien Kamprad, og ble snart god venn med sønnen i huset, Ingvar, som i 1943 skulle starte firmaet IKEA. Samtidig var Ingvar aktiv i nazistiske organisasjoner og en stor tilhenger av fascisten Per Engdahl. Basert på det unike brevmaterialet og ferske intervjuer med Kamprad, har Elisabeth Åsbrink levert en bok som vant både lesernes hjerter og Augustprisen for 2011. Og fremdeles står trærne i Wienerwald skildrer et paradoksalt vennskap...
Visa mer
Recensioner
2023-02-20
Betyg 
En bok alla borde läsa. Så varför bara tre stjärnor? För att det blir en upprepning av allt för många brev med precis samma innehåll (även om det mot slutet ger mening för att det handlar om att läsa mellan raderna i allt det hemska som utvecklas). För att det är en vuxen kvinnas tolkning av hur tonårspojken Otto resonerar och av hans känsloliv. Det fungerar i en roman men här blir det för mycket. Det finns också en del slarv i beskrivningarna av Småland. Jönköping låter som om det ligger i Kronobergs län och gårdarna i historien kräver verkligen inte att man ror till andra sidan den stora sjön Möckeln då de ligger närmast grannar på samma sida.
Med allt detta sagt är det ett mastodontjobb av faktasamlande om själva familjehistorien och om svensk politik och press vid denna tid. Intressant och obekväm läsning om Sverige och ett språk som gör att man bara läser vidare. Det är otroligt informativt om hur Europa blev värre och värre och en berättelse om en finstämd familjs öde.
2015-06-30
Betyg 
Otroligt välskriven med omfattande research. Lätt att leva sig in i och därmed väldigt träffande.
Vackert, då människorna som inte finns mer får liv i orden.
Det är också en historia som berättar om det förflutna men även varnar för framtiden. Hur viktigt det är att inte glömma. Varken människoöden eller händelser. En bladvändare.
2015-06-22
Betyg 
Dokumentärroman om ett ensamkommande judiskt flyktingbarn under andra världskriget. Väldigt intressant och välskriven!
2014-05-22
Betyg
Vinnare av Augustpriset 2011. Man väntar sig något stort. Men jag blev besviken. Boken är delad i två olika delar, den första fram till en bit efter mitten. Första delen är fruktansvärt illa korrekturläst, det är småfel och missade ord. Där finns obekväma och upprepade metaforer och bilder (under loppet av några sidor virvlar löven gång efter gång). Framför allt blir jag sjösjuk av att vaggas mellan fakta och rena gissningar. De senare presenteras i den här delen som om de faktiskt hade hänt. Dessutom finns det en störande känslomässig manipulation. Andra delen är fri från korrekturfel. Den är stramare och mer bearbetad får man intryck av. Här kommer berättelsen igång på allvar. Den blir angelägen och texten hålls inom de ramar som ämnet förtjänar. Till slut: Breven är gripande men det blir tjatigt när de publiceras i sin helhet trots att de är så intill förväxling lika.
2012-08-25
Betyg
Passar så bra in i det senaste årets läsning tillsammans med Annika Thors Om inte nu så när och Lena Einhorns Ninas resa.
2012-07-30
Betyg
En bok som fyller en med fasa och förskräckelse, fast man redan visste. Är människan i grunden ond eller god? Språket i boken är outstanding - vackert, kreativt och kristallklart!
2012-06-26
Betyg
Ännu en skildring av en judisk flyktings öde och svensk flyktingpolitik under andra världskriget. Åsbrink har skrivit ytterligare en viktig bok. Läste den tillsammans med Göran Rosenbergs bok Vägen från Auschwitz. Viktig läsning i en tid när främlingsfientliga attityer riskerar att växa sig starka igen. Vad kan vi lära oss av det förflutna?
2012-05-10
Betyg
En mycket fin och känslig bok som jag varmt rekommenderar. Det hemska är bara att jag undrar om inte världen är på väg åt detta håll igen.
2012-05-06
Betyg 
Nej, så här får inte faktaböcker skrivas. Fakta och fiktion i salig blandning, kryddat med personliga känsloyttringar. Jag önskar att någon annan hade fått berätta historien om Otto. Och beträffande främlingsfientligheten i Sverige så är verkligen inte något förgånget. Hur många flyktingar utvisas inte från Sverige?
2012-05-06
Betyg
Jag blev väldigt tagen av att läsa den här boken, som är uppbyggd kring ett antal brev mellan den judiske pojken Otto som får en fristad i Sverige under 2:a världskriget, och hans föräldrar som blir kvar i Österrike med allt grövre förföljelser och deporteringar. Finstämt, sorgligt och även intressant att läsa om Sveriges till stora delar judefientliga inställning under denna period.
2012-03-19
Betyg
Lägger ifrån mig boken och känner en stor sorg över hur Sverige anpassade sig till "farbror Hitler" och hur många naziister vi hade i vårt land. Läser lokaltidningen till frukosten och där beskrivs en vandalisering av ett hus för ensamkommande flyktingbarn. Samt ett öppet brev från en av grannarna. Det hade kunnat vara skrivet 1939.
2011-11-22
Betyg
Håller med Ullis. En angelägen bok, mycket välskriven och lättläst. Absolut värd Augustpriset. Men visst är blandningen mellan fakta och fiktion knepig, precis som Ullis skriver. Jag kanske hade mer problem med fiktionen kring vad Otto tänkte och kände; föäldrarnas 'värld' framgår ju av breven och från dem speglar hon s.a.s. Ottos 'värld'. Men sammantaget: en angelägen och läsvärd bok.
2011-11-05
Betyg
Ännu en bok om svenskarnas agerande gentemot judarna. Blir det tjatigt? Nej, det är fortfarande angeläget och i varje bok lär jag mig något nytt om det som skedde de åren.
Ett problem med Åsbrinks bok är formatet. Det ä rinte en ren dokumentär och det är inte en roman. Det är en dokumentär som baseras mest på Ottos förälkrars brev, men även artiklar, lagar, förordningar etc. Allt i en blandning. Det blir aldrig svårläst och är alltid angeläget. Mitt problem är när hon beskriver hur Ottos föräldrar tänker/tycker/känner. I en vanlig roman byggt på research hade jag läst det som en roman byggd på fakta, men här - när så mycket är ren fakta - blir jag kritisk och undrar hur hon kan veta vad tänkte. Och det kan hon ju inte, det är bara utfyllnad för att göra dem mer levande. Onödigt tycker jag, då de blir tillräckligt levande i o m breven.
Att Elisabeth själv är jude är ibland till en fördel coh ibland till en nackdel. Ibland tenderar hon att bli opartisk och sanningen är illa nog en ändå.
Men hon har gjort ett bra jobb och boken visar hur komplex situationen var.
