Kristian Lundberg jobbar inte längre på Yarden, omställningsplatsen i Malmö hamn som han skildrade i romanen med samma namn. Nu bor han istället i en lägenhet med utsikt över sin gamla arbetsplats och rannsakar sig själv. Han är inte säker på om den bok han skrev var den han egentligen ville skriva. Han undrar om han någonsin kommer att sluta fred med sitt förflutna. Och så är det kärleken. Hur kan man beskriva något så oerhört, så omvälvande? Även om det verkar omöjligt tycks han ha fått en andra chans. Är det möjligt att vända tillbaka, att gottgöra det onda man en gång gjort? Och allt skall vara kärlek är en berättelse som tar vid där romanen Yarden slutar, men som ändå är början på allt. "Det är inte bara längtan efter henne som gör att jag rastlöst rör mig genom den sovande staden, det är också detta, det andra som jag måste formulera. Att jag är son till min far, att jag är son till...
Visa mer
Recensioner
2013-08-31
Betyg
Fyra komma fem är betyget, Lundberg skriver som den poet han är och det går rakt in i hjärtat.
Betyg
En något svag 3:a, då jag upplevde att Lundberg inte använde sin fulla potential. Då syftar jag inte på upprepningarna (eftersom jag anser att detta är ett uttryck för den genuina klang som genomsyrar boken) utan på språket. Det finns delar som är oerhört välformulerat, eftertänksamt och vackert, men vissa delar är tonen som bortblåst. Kanske är även detta effekten utav att skriva så genuint som möjligt.
2011-12-30
Betyg
Efter den gripande Yarden blev detta en besvikelse. Rörig komposition, tjatiga upprepningar som leder till stigande irritation hos mig som läsare. Av den "intensiva kärlekshistorien" som omtalas på baksidan märks intet...Men här och var drabbas man av författarens språkliga briljans, formuleringar om tillvaron värda att spara i "bra citat"-boken.
Betyg
Kristian Lundbergs biografi är en av de finaste böcker jag läst på länge. Den är vemodigt och sentimentalt skriven. En nutidens arbetslitteratur och Kristian Lundberg kommer säkert minnas som en av våra stora berättare på 2000-talet, precis som vi minns Ivar-Lo Johansson och Per-Anders Fogelström från början och mitten av 1900-talet. Kristian Lundberg skriver på sitt speciella sätt, med speciella ord och korta meningar. Jag sträckläste boken, trots att den ofta var sorglig, den var så vackert skriven och jag älskade hela berättelsen. Jag kommer numera att läsa allt som Kristian Lundberg skriver. Han är en författare man bara måste läsa och ha kvar i minnet.