Dold av buskarna sitter Erik utanför sin gamla lägenhet och bevakar Mina, kvinnan som lämnade honom för en annan man kvällen innan han skulle fria. I lägenheten finns också Minas nya sambo som Erik själv anlitade som lockbete för att testa hennes kärlek. Förnedrad och förlamad av saknad försöker Erik ordna en ny tillvaro och sluta drömma om Mina. Men inte bara Erik har svårt att släppa taget om det förflutna. "Och allt är förvridet" är en tät, psykologisk spänningsroman om mannen, relationen, hämnden, svartsjukan och maktspelet som obemärkt kan smyga sig in i ett destruktivt förhållande. Varför njuter människor av att plåga dem de älskar? Emma Ångström är född 1982 och arbetar som journalist, arkitekt och musiker. "Och allt är förvridet" är hennes debutoman. "Ångströms bok är fullkomligt nervpirrande. Jag läser hela natten, jag kan inte lägga den ifrån mig. Det värker i hjärtat och suger...
Visa mer
Recensioner
2011-03-04
Betyg 
Bra debutbok. Vill läsa mer av författaren. Spänningen tar sig en bit in i boken, allt är inte vad det verkar vara. Jag börjar fundera på om huvudpersonen Erik är allvarligt rubbad eller om hans misstankar är befogade. Allting vacklar och slutet lämnar mig undrande men ändå nöjd.
2010-09-25
Betyg
Jag roar mig ibland ett litteraturforum vid namn boktipset.se. Där delar vi med oss av nya fynd, skyltar hej vilt med våra digitala bokhyllor och sätter betyg på det vi läser. Jag är inte insatt i programmeringen, men på något sätt visas (med betygsättning och lästa böcker som grund) andra medlemmar med liknande smak. Enligt denna jämförelse skulle en viss Emma Ångströms tycke för litteraturen vara 98 procent som min. När jag nyfiket styr in på hennes hemsida visar hon sig inte bara vara examinerad arkitekt, ha arbetat som journalist, släppt en EP, utan dessutom givit ut en roman. Prestationsångest javisst, men mest ett väldigt begär att få läsa vad nu någon med denna eminenta smak kan ha åstadkommit.
Erik blir dumpad. En klassisk start. Det är fult gjort. De flesta anser sig nog någon gång ha utsatts för svidande manövrar och osnygga drag. Kanske inte av samma kalliber som de här, men visst känns det igen. Inledningsvis växer sympatierna. Det morbida i svartsjukan är förståeligt. Mina (den fd flickvännen) är bäst i världen på pilkastning. Vassa små pilar i Eriks (och min) bröstkorg. Frustrationen tilltar. Som att försöka omsluta en plan yta. En kall vägg av sten. Men givetvis är intrigen inte fullt så enkelriktad. Snart är jag förlorad i en nervkittlande känsla av att inte veta var man har någon av personerna. Stämningen blir allt mer kvävande. Antydningar, självbild - allt är verkligen förvridet.
Ångströms språk är varken utmanande eller omvälvande, men bär stadigt och effektivt upp sin berättelse. Några liknelser här och var, annars rakt på sak. En ton som förstärker ensamheten på Odenplan, kylan i Tessinparken. Det skulle vara lätt att förkasta boken som ännu en rå skildring av vår förmåga att plåga dem vi älskar. Ännu en berättelse om den ambivalenta ”snart 3o årsåldern” – leka vuxen men söka skydd mot verkligheten. Ännu en sådan, fast ändå inte. Den här har satt sig djupare än många andra.
Av: Christian Rydberg Åkesson
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
