Denna underbara klassiker, mästerverket som avslutar Vilhelm Mobergs romantrilogi om våra första utvandrares slitsamma nybyggarliv i Nordamerika. Kristinas längtan efter en evig tillvaro i frid efter döden. Karl Oskars vägran att underkasta sig en orättvis Gud. Imponerad av Mobergs förmåga att göra såväl manfolk som kvinnor trovärdiga i deras innersta tankar och meningsutbyten. Att han skildrar de fördrivna siouxindianernas blodiga uppror med respekt och förståelse är också en styrka. Till och med svärmarna av likflugor över de dräpta landsmännen bidrar till den sorgesång som är bokens tema. Sången om vårt strävsamma och bräckliga liv på jorden.
Ja livet var hårt för nybyggarna men ändå så mycket bättre än "hemma". Det är så fint berättat om de vardagliga vedermödorna och de lyckliga stunderna under andra halvan av 1800 talet.Man kan ju bara konstatera hur lite människan visste om omvärlden på den tiden och hur lång tid det tog för informationen att sprida sig i samhället. Det är en mästerlig serie som Moberg skrivit.
Inte lika bra som de tre första delarna, men ändå väldigt bra! Intressant att läsa om inbördeskriget och indianupproret. Överlag en fantastisk bokserie!
Denna sista del är en ovärdig avslutning på vad som borde stannat vid den ursprungliga tanken om en trilogi. Det här känns mest som en vandring mot ett eländigt slut.
Denna del är betydligt segare då den bara skildrar livets gilla gång i det nya landet. Enda ljusglimten är berättelsen om guldgrävaräventyret, då spänningen åter sparkas igång och det blir lite intensitet i bladen. Det är dock en stor ljusglimt.
Sista delen i en tetralogi som har bjudit mig en stor läsupplevelse. Hur ska jag kunna toppa den? Jag gillar att skönlitterärt läsa om historia och intressant i denna bok var inbördeskriget och indianupproret. Givetvis även intressant att få se hur det går för familjen och hur banden till det förgångna krymper med generationsväxlingen, samtidigt som frågorna ställs om det var bättre förr.
Historien och kopplingen till verkligheten fångar mig. Hur långt en människa kan gå för att nå sina drömmar och skillnaderna i vad drömmen är och hur den uppnås. Modiga är de allihop!
Gillar kontrasten mellan Karl Oskar och Robert samt Kristinas, i sammanhanget, annorlunda röst.
Det var kanske inte den bästa boken utav de fyra i serien men ändå ett värdigt avslut på Mobergs underbara Utandrar-epos! Ser fram emot att läsa dessa böcker igen om så där 30 år.
Jag tycker som andra läsare att historien tappar en hel del fart i denna sista del. Nöjet att läsa om denna torparfamilj och deras vedermödor var som bortblåst.
Nu har jag läst halva boken och jag ger upp den.
Jag gillar den inte alls, så nu får vi se om jag gillar filmen eller inte. Jag kommer inte att läsa resten av denna serie.