Topelius engagerade sig med åren i många olika sammanhang och verksamhetsfält. I samtliga roller var diktandet ett sätt att föra fram angelägna budskap, men också ett sätt att roa och förnöja. Dikterna samlade han i Nya blad (1870) och Ljung (1889). Här ingår naturlyrik, romanser i folkviseton, dikter som förevigar viktiga märkeshändelser och lyfter fram betydelsefulla personer. Samlingarna blir med sina skiftande perspektiv ett levande kalejdoskop mot sin samtid.
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok
