Nuckorna på hörnet är i folkmun namnet på den gamla lärarinnebostaden i Löderup på Österlen. Där bor Elsa med hunden Bjäfseman och väninnan Inga-Märta som granne. Elsa trivs med sitt stilla pensionärsliv. Det enda som får hennes hjärta att banka lite hårdare är när hon kvällstid läser dikter av den välkände poeten Fritz - en sann gentleman och en känslig själ - till skillnad från Elsas tidigare kärlek Gösta. Hans intressen låg mer åt traktorer och den skånska myllan. Fast trots att Elsa befarade att Gösta skulle använda ordet betäcka när passionen slog till rodnar hon fortfarande när hon minns hans stora, varma händer.Lugnet i Löderup störs när en ny granne flyttar in. Han har knappt anlänt innan det för första gången på ett sekel blir inbrott i byn. Det måste vara något skumt med mannen och Elsa tänker klura ut vad det är. När hon börjar spionera upptäcker hon att han gömmer en...
Visa mer
Recensioner
2023-09-12
Betyg 
Lättsam och lättläst!
Alltså detta omslag! Det gör mig så full i skratt och det känns som om det lägger ribban för hur boken kommer att vara.
Till viss del stämmer det också med intrigen. Men "Nuckorna på hörnet" var inte riktigt lika rolig som jag trodde att det skulle vara. Det är absolut en underhållande bok men alla skratt som det står om i diverse recensioner uteblev. Därmed inte sagt att det är en dålig bok, för det är det verkligen inte. Jag uppskattade läsningen och alla små underfundiga händelser och kommentarer.
Detta är första boken jag läser av Karin Brunk Holmqvist och jag har förstått att hon är en väldigt omtyckt författare. Boken är väldigt lättläst och välskriven. Jag gillar verkligen jargongen mellan de olika karaktärerna, det där lite kärleksfulla gnabbandet. Dock har jag generellt sett lite svårt för när personer görs ännu äldre än vad de är. På något sätt känns det som om man driver med människor i 65 till 70-års åldern, får dem att framstå som 90-åringar som försöker verka unga. Men det är ju min personliga uppfattning.
Hur som helst är det en mysig bok med både vänskap, kärlek och lite spänning.
2023-09-02
Betyg 
Nej, nu tackar jag för mig när det kommer till Karin Brunk-Holmqvist!
Visserligen har jag alltid tyckt att hon är en mästarinna på att idiotförklara pensionärer, men det har ändå funnits en viss charm som fått mig att fortsätta med hennes böcker och vissa har varit riktigt trevliga.
Men de senaste böckerna har jag inte alls tyckt om och med den här tackar jag för mig.
Här är pensionärerna en grupp 50-talister som alla känns som om de var minst fyrtio år äldre med sina extremt ålderdomliga åsikter. Det är mer av hån än humor och jag blir enbart irriterad.
Namnen är också hämtade från en annan generation: Olga, Arthur, Egon, Svea, Inga-Märta, Signe, Gerd, Blenda, Assar.
Självfallet kan ingen av de använda en dator, för när man har passerat de sjuttio är man dum i huvudet, tycks författaren tro.
Historien i sig är banal och inte särskilt välskriven eller intressant.
Ett äkta bottennapp!
