Lövestams hyllade trilogi går i mål Jag är på andra sidan. Som när man lämnat ett destruktivt förhållande. Den ofrivilliga barnlösheten var min misshandlare i elva år, och precis som en mänsklig sociopat fick den mig att stanna kvar i hopp om att det en gång skulle bli bättre. När jag grät och sa att jag inte orkade mer, smekte den min livmodertapp med spelmissbrukarens mantra: Nästa gång kan vara storkovan. Hur vet du, om du ger upp nu? Efter elva års plåga ljusnar det för Monika, när hon långsamt blir vän med tanken att sluta försöka få barn. Men Claes, som plötsligt är en del av Monikas liv, har andra idéer det finns fortfarande metoder att prova. Monikas barnlängtan är skavd ända intill benet, men borde hon ändå utforska den nya möjligheten tillsammans med Claes? Samtidigt framträder ett tvåhundra år gammalt mysterium, när Monikas jakt på sanningen om sina förfäder...
Visa mer
Recensioner
2022-07-16
Betyg 
Jag läste ut del tre i @saralovestam ’s trilogi nyligen. Jag grät när den var slut eftersom jag fullkomligt ÄLSKAR dessa böcker. Faktiskt allra mest den sista boken, ”Nu levande”. Tredje Monikabok. Böckerna varvar nutid och ofrivillig barnlöshet med släkthistoria. Har ni inte läst dessa böcker så läs dem genast!
2022-06-01
Betyg
I Sara Lövestams Nu levande: Tredje Monikabok börjar Monika finna sig i sin barnlöshet. Hon kan anlägga en filosofisk, humoristisk inställning till allt som har med graviditet och bebisar att göra och kan till och med glädja sig åt att bli faster. Hon kan raljera lite över bebisbilder, föräldraskap och kroppsfunktioner. Efter elva års kamp är hennes hopp och längtan nernötta in till benet. Där finns också en befrielse, som att något har släppt. Hon är på andra sidan, som när man tagit sig ur ett destruktivt förhållande och i efterhand inte kan komma ihåg varför man stannade så länge. Hon börjar se på ett liv utan barn som ett där alla känslorna får plats. Både glädjen över friheten och sorgen över barnlösheten.
Monika har en tonåring i vardagsrummet som kämpar för att finna sin identitet, precis som Monika på sitt sätt. Hon vill ge honom alla möjligheter att känna sig bekväm där hon själv varit osäker och av honom får hon tankar om familj och tillhörighet som hon aldrig tidigare tänkt. Insikten om att släktträd kan beskäras, ympas och förbättras för att rymma dem som verkligen tagit hand om ett barn, oavsett blodsband.
Hon har också en man i Sundsvall som ler bara åt henne. Han kommer med nya förslag, nya sätt att försöka och att kämpa. Monika får kämpa med att göra det tydligt för sig om det innebär en möjlighet eller ett hot.
Nyfikenheten på vilka, var, hon kommer ifrån finns kvar. Några frågor får sina svar och nya uppstår. I centrum för den berättelsen står Marita som 1815 flyttar hemifrån för att tjäna piga. Femton år gammal får hon flytta tjugo mil norrut till Nattavaara, helt ensam förutom sitt lilla barn. Med sig får hon sin ákkás mest värdefulla ägodelar.
Hon kommer till en plats där hon inte förstår språket men där det finns snälla människor. Till slut får hon bara det bröd hon vill i sitt eget kök. Och släktens historia fylls ut med fler människor, fler förklaringar.
Lövestams språk är ett med underfundiga formuleringar och en underton av lugn humor som gör läsningen till en ren njutning. Historien ser det stora i det lilla och gör de här människornas vanliga, unika liv till mäktiga berättelser.
2022-05-26
Betyg
Betyg: 5 av 5 - 📚 - Den här boken, Nu levande - Tredje Monika bok, är den avslutande delen i trilogin om Monika. Jag har läst dom två tidigare böckerna, Ljudet av fötter och Bära och brista, och dom fick högsta betyget av mig. Och det får även den här boken. För den är ett mycket värdigt avslut på trilogin. Välskriven, berörande, rolig, gripande, intressant, och mycket, mycket bra. Väldigt intressant med tillbakablickarna, och berättelsen i nutid är mycket bra beskriven. Rekommenderar varmt alla tre Monikaböckerna som absolut ska läsas från början.
