I en liten stad som heter Normköping ska Herr Normsson ordna med kalas. Herr Normsson gör sitt bästa för att se till att alla barnen håller sig till alla hans knasiga kalasregler. När plötsligt den äventyrliga filuren Hen dyker upp på kalaset och förändrar Herr Normsson och Normköping för all framtid ...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Härom dagen läste vi När herr Normsson träffade Hen av Diana Hancock och Anna Windseth, @idusforlag En klassisk ”Det var en gång...”-saga om staden Normköping där Herr Normsson och hans syskon bodde. De bestämde allt i staden och alla gjorde som de sa fram till dagen då Hen dök upp och förändrade allt. En bilderbok (med mycket text) om att våga vara sig själv, välja sin egen väg i livet, om att låta andra få vara som de vill, om att inte tvinga in någon i ett kill- eller tjejfack. En bok som utmanar normerna och är med och breddar dom. Tyvärr är det för oss inte en bok jag tror vi kommer läsa många gånger men bra bok för förskolor att låna/köpa in och läsa för att vara med och arbeta normkritiskt med barnen. Gillar att illustrationerna är i alla möjliga färger och alla barnen i boken har olika färger, former och storlekar.
Gustavs Bokhylla (finns på Ins
2019-01-31
Betyg
Bra bok som tar upp normer
Jag läste denna bok högt för mamma och lillebror. I boken ser allt likadant ut och alla ska vara lika och gilla och göra samma saker. Det är lite tråkigt tycker jag. Barnen delas upp beroende på om de är flickor eller pojkar vilket också är tråkigt. Man ska få välja vad man vill tycker jag. Hen kommer till staden och möter på Herr Normsson som tar hand om staden. Hen frågar varför det är som det är och får Herr Normsson att ändra sig. Boken är bra då den tar upp ett ämne man borde prata mycket om. Perfekt bok för förskolan eller skolan eller som present.
@barnboksfamiljen på instagram
2019-01-29
Betyg
Detta är en barnbok som är skriven på ett sätt som lyfter normer kring könsroller och detta diskuteras under berättelsen.
Normerna representeras av karaktären ”Herr Normsson” som håller den lilla staden Normköping i ett järngrepp. Allt ska vara på ett särskilt vis och när det är festligheter ska barnen delas in i pojk/flickgrupper för att leka lämpliga lekar.
Plötsligt en dag kommer Hen och vägrar berätta för Herr Normsson om hen är en flicka eller pojke. Historian utvecklar sig och Hen lyckas övertyga att det är bättre att man får göra det man själv blir glad av och inte välja utifrån kön. Vilket skapar mer glädje och frihet i Normköping där t.om Herr Normsson får utveckla nya sidor hos sig själv.
Något hela familjen gillar med boken är illustrationerna som verkligen har en egen och fantasifull stil som förhöjer berättelsen. Sättet som karaktärernas känslouttryck förändras genom berättelsen fångar Windseth riktigt fint. Alla tårtor och leksaker mot slutet är också något som uppskattas av min I (5 år).
I (5 år) tyckte berättelsen var bra, men det verkar som det framförallt var illustrationerna och kalasdelarna i berättelsen som lockade henne. Delen när barnet Hen står upp mot den vuxne Herr Normsson är också något I uppskattade.
Vill man diskutera normer med barn så kan boken lämpa sig väl, men som berättelse så skrivs detta fram lite väl mycket i boken för vår smak.
Sättet som man har skrivit boken på ställer höga krav på hur man diskuterar boken tillsammans med barnen.
Det blir lätt hänt att det blir konstigt när dagens förskolebarn sällan delas in i såpass uppenbara könsuppdelningar som i boken, utan det är mer finstilta begränsningar. Samtidigt om man ska göra en barnbok om begränsande könsroller så finns det kanske ett behov av att vara såpass övertydlig med.
Något som är bra är hur boken visar upp en mångfald av barnen. Då barnens hudfärger och hår är alla regnbågens färger så har boken ingen normativ gestaltning av hudfärger. Barnen har alla olika former: lång/kort, bred/smal osv. I en större översiktlig bild kan vi även skymta en person som bär slöja och ett barn som är rullstolsburen.
Vid högläsningen av boken så blir det för många repitioner av ”Hen” eftersom Hen använder detta både som sitt namn och som pronomen. Jag tycker ordet Hen kan vara ett bra och praktiskt ord, men i denna bok störde det läsflytet enligt oss.
Vi har lite blandade känslor kring denna boken och den är tyvärr ingen bok som barnen velat läsa fler gånger, som högläsningsupplevelse fångar tyvärr inte denna boken vare sig barnen eller oss vuxna. Men samtidigt kan den säkert öppna upp för att diskutera normer med barnen t.ex om barnet nyligen börjat förskoleklass och börjat begränsa sig efter starka könsroller så kan boken vara bra. Då rekommenderar jag att man som vuxen läser igenom själv först.
Om barnen sedan möter sådant ute på skolgården kommer de förmodligen vara bättre rustade för att själva stå på sig i det läget.
Stor tumme upp för fantastiska illustrationer!
Betyg
3,5-åringen tycker: Är van lyssnare men det blev för mycket text. Även om han gillade början (speciellt uppslaget om vad Hen har gjort för äventyr, där det är en liten bild till varje stycke) är inte bilderna nog detaljerade på de sidor som har mycket text för att han ska orka hela berättelsen i ett svep.
Mamman tycker: Jag gillar den här boken. Jag tycker om idén med den och jag gillar också hur Hen svarar på Herr Normssons dumma normfrågor. Färgskalan på bilderna är mysiga och jag får en bild av Enöga från Dunderklumpen i mitt inre när jag tänker på Herr Normsson. För barn i övre delen av 3–6årsgruppen tror jag att det här kan vara en ypperlig saga. Det kanske är lite litet med 3–6, hellre 5–8 eller liknande. Mycket bra bok för att starta diskussioner i klassrum eller där hemma.