
När den unga Catherine Morland kommer till kurorten Bath dras hon in i ett hektiskt socialt umgänge. Hon får många nya bekanta, dansar på stadens baler och går på promenad med bästa väninnan miss Thorpe – ivrigt diskuterande de senast lästa romanerna. På en bal blir Catherine uppbjuden av den stilige mr Tilney, de dansar och konverserar – men dagen efter balen är han försvunnen. När han sååterkommer försöker Catherine närma sig genom att uppvakta hans syster. Snart kommer en inbjudan till familjen Tilneys hem, det gamla klostret Northanger Abbey, och Catherine tackar andlöst ja I Northanger Abbey finns alla de ingredienser vi lärt känna från Jane Austens romaner: den unga hjältinnan som försöker finna sin plats i tillvaron, societetens tysta intrigspel, dramatiska förvecklingar och den oemotståndlige mannen.
Visa mer
Recensioner
2022-09-30
Betyg
Den ljudbok jag lyssnade på var uppläst av Johanna Fridell, vilket säkerligen bidrar till att jag tycker att den var tämligen kass! En uppläsning som kan jämföras med inspelade automatsvar - styltiga meningar och robotaktigt uttal, särskilt i dialogerna. Uppenbarligen är det en specialitet hos Jane Austin att ha långa meningar....då blir det extra irriterande när uppläsaren inte klarar av att läsa en sådan text! Vill någon lyssna på denna bok rekommenderar jag starkt att man letar upp en inläsning av någon annan!
2019-10-16
Betyg
En väldigt trevlig bok att läsa. Älskar historiska böcker hur damerna på den tiden uppför sig och klär sig och det har författaren varit väldigt tydlig med i denna bok. Däremot så händer det inte så mycket i boken. Romansen väcker inget intresse.
2015-08-29
Betyg
Jag bara älskar Jane Austen. Hennes böcker och filmatiseringar blir aldrig tråkiga.
2014-08-11
Betyg
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men definitivt någonting annat än renodlat skvaller och platta oföränderliga, hycklande karaktärer som med dagens mått mätt med all säkerhet skulle klassas som känslomässigt störda.
Blev så deprimerad av den här romanen. Under denna epok levde den stora majoriteten av världens befolkning av svår fattigdom - bara för att några få utvalda skulle spendera hela dagarna med att diskuttera sin börd och aktivt försöka undertrycka alla sina känslor.
Jo, den är välskriven, men berörde mig verkligen på helt fel sätt.
2012-05-12
Betyg
Det tog ett litet tag innan jag kom in i att läsa på engelska!
En ganska typisk Jane Austenroman skulle jag vilja säga.
Så småningom ska jag självkklart försöka mig på hennes övriga romaner, på engelska!
2011-04-17
Betyg
Språkmässigt så känns boken yngre än vad den är. Innehållsmässigt rodnar jag över kvinnans ställning i samhället och hur våpaktigt Cathrine framställs. Ålderdomliga konventioner och värderingar visar att det inte "var bättre förr". Underhållande och söt historia men inte en av Austens bästa.
Betyg
Njaej, filmen är bättre om man får säga en sådan sak. Jag får liksom inga känslor för karaktärerna, mr Tilney är inte så himla charmerande, mer en dryg besserwisser! Dock gillar jag hur familjen Thorpe porträtteras. Men jag tror ju inte att detta är en bok som ska värderas efter dagens tankar, utan utifrån dåtidens filosofier och riktigt så djupt har jag inte lust att gå, detta var en kvällsläsning för mig och får bedömas efter de kriterierna!
Betyg
Smaka på följande karaktärsbeskrivning: ”the sweetness of her temper, the purity of her mind, and the excellence of her principles”. Låter som en ganska bra person, eller hur? Rättfärdig och moralisk. Låter som en ganska ointressant person också, inte sant? Detta är det största problemet med Mansfield Park — att dess hjältinna framställs som så färglös och trist att klockorna stannar.
Stackars Fanny Price! Hennes situation, att bli mer eller mindre adopterad av rika släktingar, skulle väl kanske inte vara så hemsk om det inte vore för att i princip alla vid Mansfield Park ständigt påminner henne om hur tacksam hon borde vara för sin goda tur. Som det är nu växer Fanny upp i en atmosfär av ständigt kuvande, inte minst från hennes extremt snåla och själviska moster Mrs. Norris, vilket gör henne till en ganska tillbakadragen person. Den enda som bryr sig om Fannys bästa är kusinen Edmund och till och med han glömmer totalt bort sin gamla lekkamrat när Mary Crawford flyttar in i prästgården bredvid Mansfield Park.
Mansfield Park är Jane Austens kanske minst kända roman och för min del känns det inte så konstigt. Det finns som sagt inga karaktärer att identifiera sig med och heller inga att genuint skratta åt. Edmund och Fanny är så pryda att man känner att man gärna skulle göra vad som helst för att mjuka upp det kvastskaft som bägge två uppenbarligen har uppkörda i häcken.
Många av beskrivningarna av Fannys kusiner eller hennes mostrar (framförallt Mrs. Norris) är nog menade att vara satiriskt humoristiska på det sätt som Austen ofta är så fantastiskt bra på men som här blir mest elakt och rätt långdraget. Lika komiskt som Mr Collins frieri till Elizabeth Bennet i Pride and Prejudice är, lika hemskt och ångestladdat är Mr Crawfords frieri (och de efterföljande övertalningsförsöken av hela familjen) till Fanny.
Betyg
Handlingen i romanen är verkligen bra och personerna intressanta. Jag är inte så imponerad av utförandet. Vad är det här? Den är ömsom ironisk och distanserad, mästrande, komisk, parodisk och ibland mycket medryckande. Synd att hon inte helt vågade tro på sin hjältinna och bokens handling.
Betyg
Trevlig, men ingen av Austens bästa enligt min mening. Stilen har hon verkligen förfinat till skön konst, den ironiska distansen sitter som hand i handsken, men plotten engagagerar inte riktigt. Möjligen för att man aldrig får något riktigt grepp om Frederick Wentworth. Man ser honom enbart genom Anne Elliotts ögon, och där är han så perfekt att han mest av allt framstår som rätt trist. Å andra sidan framstår det som om Anne inte har så där värst många friare att välja mellan.
Betyg
Ok, det var väl kanske inte den djupaste bok jag någosin läst men väldigt charmig! Lite simpel, inte minst plottmässigt sett, i förhållande till Austens övriga produktion (egentligen bara ett par illivlliga karaktärer som orsakar alla problem) men som sagt, charmen tar Northanger Abbey långt. Nu ska vi se om jag orkar igenom The Mysteries of Udolpho!