"På samma gång yngst och äldst kliver alltså Werelius in på poesiscenen. Med sig bär han klanger från Harry Martinson, Lars Jakobson, Johannes Heldén och klassisk cyberpunk. Men han har också något eget. Ett slags episkt sug som kommer till uttryck i berättande slingor som fladdrar i luften. En mjuk vers som rimmar ibland, och ett teknokratiskt lingo med rader som ?Resonanseffekter i membranets kvotuppdateringsfrekvens?. Och just membranet, den elastiska hinnan som producerar ljud och förmedlar information, skulle kunna vara Werelius poetiska nyckelord. Hans dikter skapar stämningar och svängningar i rummet, en drömsk musik där ?Timmarna räknar sig själva? och ?Trädkronor visslar melodier från gamla tider? Dagens Nyheter"En av de mest originella poesidebuter jag läst de senaste åren ... Lika självklart som tidsresenären rör sig mellan dimensionerna växlar författaren mellan ett...
Visa mer
Recensioner
2018-07-30
Betyg 
Intressant blandning som fick mig att fängslat sträckläsa boken första gången. Sen blev det en andra gång också, för att ta in hur de olika delarna hänger samman. Ytterligare en omläsning av vissa strofer, formuleringar, ord, som ingav extra tilltalande mening, en speciell fascination, något som förmedlades stämningsfullt och med inlevelsefull känsla. Fullständig recension bokblogg: http://ibokhyllan.blogspot.com/2018/07/noll-plus-noll-av-teodor-werelius.html
2018-07-17
Betyg
Jag tänkte bara börja att läsa ett par dikter, men det blev att jag läste hela boken. Jag kunde inte låta bli. Noll plus noll är en fascinerande diktsvit, med en blandning av metafysik, science fiction och spekulativ lyrik. Alla dikter binds ihop till en helhet, vilket gjorde att jag ville fortsätta att läsa. Samtidigt är det en bok där man lätt kan läsa utdrag och läsa lite då och då. Jag kommer absolut att göra det. Vissa delar fastnade jag mer för och läste om dem för att verkligen ta in orden och njuta mer av deras innebörd. En del dikter erkänner jag gick över mitt huvud, men det gör inget. Allt skapade en lockande atmosfär som höll mig kvar. Jag kan starkt rekommendera denna till de som vill läsa annorlunda science fiction som filosoferar kring tid, rymd och annat. Jag tänkte att jag skulle välja en passage att citera, men det var inte lätt att välja, och det är ett positivt tecken.
De landar på en främmande planet,
den som är deras hem.
De kryper genom luckor,
över våta marker,
in mellan rötter och snår.
De vet vad de måste göra,
De är så små och vackra,
Framförallt hon.
Framförallt han.
Han har en elektrod i sin hjärna.
Hon har en tagg i sitt hjärta.
