Theodor Kallifatides känner krafterna sina och bestämmer sig för att det är dags att sluta skriva. Han gör sig av med arbetsrummet dit han gått varje morgon i decennier ? och blir alldeles vilsen. Kan han verkligen sluta skriva? Osäkert. Men kan han skriva? Det blir också allt svårare. Tills förlösningen kommer från alldeles oväntat håll.Den dagen när jag kom hem satte jag mig framför datorn och skrev en mening som surrade i huvudet på mig som en hästfluga. Jag har faktiskt glömt vad det var, men det kändes nödvändigt att göra något med den. Det var en stor lättnad, som om min stumhets troll hade förbarmat sig över mig.Ännu ett liv är det som växer fram när han hittat tillbaka till skrivandet igen. Det är en njutbar, lätt och filosofisk skrift om minnet och språket, kärleken och tidens gång. Ja, om själva livet.
Visa mer
Recensioner
2019-01-30
Betyg 
Lyssnade på den med honom själv som uppläsare. Han har ett vackert och filosofiskt språk som var mysigt och avkopplande. Läser/lyssnar gärna på mer utav honom.
2017-09-08
Betyg 
Det här var faktiskt min första Kallifatides, och jag vet inte om den är representativ för hans övriga författarskap. Känns som ett terapeutiskt skrivförsök, en metaroman om skrivkramp + lite filosoferande om svenskhet/grekiskhet; Gotland och Peloponnesos. Hade en trevlig stund, men ingenting som kommer att dröja sig kvar är jag rädd.
