"Det var en felringning som var början till alltihop" - så inleds den första delen "Stad av glas" i denna kultförklarade deckarklassiker av Paul Auster. Deckarförfattaren Quinn blir uppringd av någon som söker detektiven Paul Auster. Plötsligt finner han sig indragen i ett mysterium mer intrikat än något han själv kunnat tänka ut. I den efterföljande "Vålnader" vill White att Blue ska skugga Black och hålla honom under uppsikt så länge det blir nödvändigt. Från en lägenhet på andra sidan gatan kan Blue se hur Black sitter och skriver. Trilogin avslutas med "Det låsta rummet". Fanshawe var berättarens vän under skoltiden men sedan förlorade de kontakten. Så kommer oväntat ett brev från Fanshawes hustru, som skriver att hennes man är försvunnen. Tillsammans utgör dessa tre berättelser en större helhet där deckargenrens välbekanta och spännande ingredienser blandas med fascinerande identitetsproblematik.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Den första boken är bäst, kanske för att stilgreppet och det snygga språket då är helt nya för mig. Trilogin genomsyras av mystik, spänning och förvirring. Karaktärer smälter ihop, byter plats, blandas ihop, hoppar till nästa bok. Till och med författaren och hans familj blir karaktärer. Underlig och häftig läsning!
2014-05-18
Betyg
En intelligent skriven novellsamling helt i sann Paul Auster anda! Rekommenderas!!
2013-10-17
Betyg
Tror att betyget inte blir så bra för att jag lyssnade på boken. Man hann inte riktigt med i alla svängar, och det måste man med den här boken.
2013-01-01
Betyg
Längesen jag läste den, men öppnade ögonen för Auster och liknande typer utav böcker!
Betyg
De tre berättelserna är mörka, suggestiva och krypande. De är skrivna på ett mycket intelligent sätt, som ändå är öppet för eget tolkande, och jag har nästan tolkat sönder hjärnan utan att känna att jag är säker på vad som egentligen utspelade sig. De teman som går igenom i alla tre berättelser (som även kan ses som en berättelse ur flera olika perspektiv) är författande, språk, människor som förstör sitt liv i form av manier, förföljelse osv. Inte riktigt en femma, men väl värd en fyra.
2011-11-28
Betyg
läste den på svenska. Fann den mycket bra, spännande och tankvärd med psykologisk nerv. Gillar iofs öppna böcker men denna lämnade allt för mycket upp till läsaren. Blev tillslut endast spekulationer vad som faktiskt hade hänt och vad som var drömmar och psykoser.
Betyg
Identitetsskiftningarna och korsreferenserna i Austers trilogi skulle mycket väl kunna ge "NYT" ett stort djup och därigenom bli en läsupplevelse utöver det vanliga. Jag känner mig dock inte tillräckligt fängslad av Austers grundförutsättningar för att själv ta på mig den detektivroll som krävs för att reda ut förvirringen och mystiken. Istället blir det lite av ett "platt fall".
Betyg
Jag gillar verkligen New York-trilogin! Inte en klockren femma, men en fyra hade varit för snålt. Jag tycker att likheter finns mellan denna och Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Sökande efter personer leder till besynnerliga intriger - men NY-trilogin är utan surrealism. Eller, lite surrealistiskt är det, men ingen magisk realism. Intressant att försöka väva ihop det hela i slutändan också.
2009-09-17
Betyg
MYCKET svår. Jag kan inte skaka av mig känslan av att någonting har gått mig förbi. Samtidigt - existentiell och oerhört välskriven.
2009-08-10
Betyg
Paul Auster är ju egentigen en lysande författare, samtidigt har han en förmåga att berätta samma historer gång på gång, med smärre variationer.
Betyg
Riktigt besviken på New York trilogin som jag hade höga förväntningar på. Känns som en dålig Hitchcock i mordern tappning, eller nåt. Jag får ingen som helst sympati för huvudpersonerna och inte heller någon känsla för varför de handlar som de gör. Flera sidohistorier som inte knyts ihop och läsaren lämnas med en känsla av "jaha, och sen då...?"
Boken kändes som ett överdrivet försök att vara intelektuell men istället blir det bara rörigt. Bra språk, dock! Stad i glas var bättre än de övriga.
Betyg
Jag förstår inte poängen med denna bok över huvud taget, känns i stilen som att författaren försöker berätta en "modern" spökhistoria eller något. Förstår inte heller huvudrollsinnehavarnas motiv, varför de gör som de gör, varför de hemsöks av vissa kval och inte heller deras bräckliga psyke som verkar göra att de alla förlorar förståndet mer eller mindre i slutet av varje berättelse - trist. Dock + för språket som i sig är ganska trevligt. Spännande var verkligen att ta i i överkant...