Den första boken är bäst, kanske för att stilgreppet och det snygga språket då är helt nya för mig. Trilogin genomsyras av mystik, spänning och förvirring. Karaktärer smälter ihop, byter plats, blandas ihop, hoppar till nästa bok. Till och med författaren och hans familj blir karaktärer. Underlig och häftig läsning!
"Våra liv bär iväg med oss på sätt som vi inte har kontroll över och nästan ingenting blir kvar hos oss. Det dör när vi dör, och dör gör vi varje dag."
Nya regeln är ju att böcker som jag har läst 6os eller mer, men bara låter ligger räknas som alldelens för kassa för att ödsla energi till.. Förmodligen är det kunskap som jag inte alls är intresserad av då. Därmed ryker New York trilogin av Paul Auster.
Postmodernism och metafiktion; nej, det är nog inget för mig. Men sista delen var ganska bra. Gillar inte riktigt att de olika delarna har så tvära slut, utan någon förklaring. Nu har jag läst iallafall.
De tre berättelserna är mörka, suggestiva och krypande. De är skrivna på ett mycket intelligent sätt, som ändå är öppet för eget tolkande, och jag har nästan tolkat sönder hjärnan utan att känna att jag är säker på vad som egentligen utspelade sig. De teman som går igenom i alla tre berättelser (som även kan ses som en berättelse ur flera olika perspektiv) är författande, språk, människor som förstör sitt liv i form av manier, förföljelse osv. Inte riktigt en femma, men väl värd en fyra.
läste den på svenska. Fann den mycket bra, spännande och tankvärd med psykologisk nerv. Gillar iofs öppna böcker men denna lämnade allt för mycket upp till läsaren. Blev tillslut endast spekulationer vad som faktiskt hade hänt och vad som var drömmar och psykoser.
Identitetsskiftningarna och korsreferenserna i Austers trilogi skulle mycket väl kunna ge "NYT" ett stort djup och därigenom bli en läsupplevelse utöver det vanliga. Jag känner mig dock inte tillräckligt fängslad av Austers grundförutsättningar för att själv ta på mig den detektivroll som krävs för att reda ut förvirringen och mystiken. Istället blir det lite av ett "platt fall".
Ett rent plagiat av Beckett och Kafka! Strunta i "Stad av glas", passera inte rutan "Gå" och gå istället direkt till "Molloy", "Malone dör" eller "Förvandlingen". Mot dessa klassiker har inte Auster mycket att komma med. Tyvärr.
Tycker den här boken var jätte bra, några transportsträckor var det men i stort blev jag fångad av hans språk och detektiv fall, tycker det var häftigt när han band i hop alla historierna på slutet
Jag gillar verkligen New York-trilogin! Inte en klockren femma, men en fyra hade varit för snålt. Jag tycker att likheter finns mellan denna och Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Sökande efter personer leder till besynnerliga intriger - men NY-trilogin är utan surrealism. Eller, lite surrealistiskt är det, men ingen magisk realism. Intressant att försöka väva ihop det hela i slutändan också.
Underhållande läsning stundtals men inte tillräckligt fängslande för att det ska kännas motiverat att ödsla energi på att knyta ihop det i huvudet på slutet.
Riktigt besviken på New York trilogin som jag hade höga förväntningar på. Känns som en dålig Hitchcock i mordern tappning, eller nåt. Jag får ingen som helst sympati för huvudpersonerna och inte heller någon känsla för varför de handlar som de gör. Flera sidohistorier som inte knyts ihop och läsaren lämnas med en känsla av "jaha, och sen då...?"
Boken kändes som ett överdrivet försök att vara intelektuell men istället blir det bara rörigt. Bra språk, dock! Stad i glas var bättre än de övriga.
Nu blev det för mycket Paul Auster för mig. Hade detta varit den första av hans böcker som jag läste, hade den fått en femma, men nu tvekar jag mellan fyra och trea. Det blev visst en trea i dag.
Nu blev det för mycket Paul Auster för mig. Hade detta varit den första av hans böcker som jag läste, hade den fått en femma, men nu tvekar jag mellan fyra och trea. Det blev visst en trea i dag.
Jag förstår inte poängen med denna bok över huvud taget, känns i stilen som att författaren försöker berätta en "modern" spökhistoria eller något. Förstår inte heller huvudrollsinnehavarnas motiv, varför de gör som de gör, varför de hemsöks av vissa kval och inte heller deras bräckliga psyke som verkar göra att de alla förlorar förståndet mer eller mindre i slutet av varje berättelse - trist. Dock + för språket som i sig är ganska trevligt. Spännande var verkligen att ta i i överkant...