Alene i kraft af sit emne er Gabrielle Wittkops debutroman Nekrofilen (Le nécrophile, 1972) klam, provokerende og grænsende til det anstødelige. Disse egenskaber fremhæves af fortælleren, antikvitetshandleren Luciens temmelig grafiske beskrivelser af sine affærer, der fremviser en varieret smag i såvel køn som kropsbygning og alder. Da romanen oprindeligt udkom, var den da også en mindre succès de scandale i hjemlandet Frankrig på forfatteren Régine Desforges? forlag. ?Jeg kan ikke lide hende, og hun kan ikke lide mig. Men hun er ikke bange for noget?, sagde Wittkop om hende. Men ser man bagved det umiddelbart provokerende, er bogen en meditation over menneskets ensomhed og over altid at måtte skilles fra dem, man elsker. Med sin egen grumme logik er Nekrofilen en skildring af et menneske, som igen og...
Visa mer
Recensioner
2015-10-27
Betyg 
Språket är precis lika vackert som jag mindes det, och det är en vacker historia trots groteskerierna. Huvudpersonen Lucien beskriver de döda kropparna med ömhet och kärlek; de är inte bara ting för honom att ta ut sina lustar på, utan åtrå och förälskelse går hand i hand.
2013-05-13
Betyg
Som en underskön tavla målad med allsköns ruttnande kroppsvätskor. Skönhet möter bisarrhet i perfektion.
2010-07-20
Betyg
Otroligt vackert skriven bok! En kärleksförklaring till avvikande sexualitet.
