Ängslan över att inte räcka till som förälder, att det ska vara något fel på ens barn, känslan av hjälplöshet när ingen förstår ens oro är huvudtemat när Mats Kempe återvänder till novellformen. "Större delen av den arbetstiden pratade vi i stället om barn. Våra döttrar. Ja, vi har båda enkom döttrar. Två var. Hans sju och fyra. Mina tre och fem. Och han har ytterligare ett barn på väg. Kaffet i kopparna hade svalnat. Kollegieblocken låg lediga på laminatbordet. Och vi pratade om kärleken till dem - den vildsint starka. Oron. Skulden. Glädjen. Bristen. Och den egna lurande längtan efter bekräftelse som ofta letade sig in emellan - ställde sig i vägen." Mats Kempes nya noveller är berättade av några återkommande personer ur olika perspektiv. De flesta är föräldrar med barn på samma förskola. Till formen är texterna ganska olika, men de präglas allesammans av en psykologisk skärpa som har...
Visa mer
Recensioner
2012-10-09
Betyg 
Väldigt stämningsfyllda noveller som jag sugs in i. Ibland känns det lite som litterär uppvisning, men det hela balanserar på rätt sida om gränsen eftersom jag hela tiden vill läsa vidare.
2011-10-30
Betyg
Fyra plus! Några noveller vill jag ge en femma, några en trea, men jag gillar att de hänger samman om än löst och jag gillar språket och känslorna i den här samlingen. Igenkänning i föräldraskapet, om än jobbigt, och i flera av barnbeskrivningarna! Min absoluta favorit är novellen Skrivövning.
2011-10-20
Betyg 
En novellsamling som är väl gestaltad och igenkännande. Vissa noveller berörde mig mer än andra. ?Utrivna sidor? var nog den novellen som jag tyckte bäst om. Jag brukar inte läsa novellsamlingar så ofta, men ibland är det trevligt att läsa något annat än romaner. Det bästa med denna novellsamling var att författaren lyckats gestalta den oro och känsla vi har inom oss när det gäller våra barn. Och att den var poetiskt skriven.
http://blogg.passagen.se/krisim
