Natthimmel

Betyg

En bok om att hitta sig själv, en familj som inte vet hur de ska kommunicera med varandra. Boken handlar om Tilda som är rädd och inte vet hur hon ska bete sig för att bli omtyckt. Hög igenkänningsfaktor trots att jag är 10 år äldre än huvudpersonen.

Betyg

Bästa vännen Adina har flyttat och lämnat ett stort tomrum efter sig. De glider sakta isär när de fortsätter sina liv ifrån varandra. Så kommer Jesper till klassen. Han hamnar av en slump vid samma bord som Tilda i matsalen. Hon tvingar sig att börja prata med honom trots att hon är så blyg och osäker. Han berättar att han varit på lajv. En jobbig julmiddag-lajv. Sedan bjuder han med henne på ett lajv som ska vara i juli, det heter Natthimmel.
Tildas familjeliv är inget vidare. Hennes föräldrar verkar inte lägga märke till henne och hon tror att de tycker mest om hennes lillasyster Linnea.
Jesper addar Tilda på msn och visar bilder på lajvet. Tilde kan nästan inte tro att det är sant att han vill ha med henne, hon är alltid orolig över att hon ska göra bort sig och därför brukar hon undvika att göra nya saker. Men hon går ändå på lajvmöte.
Tilde kämpar med att vara lagom, att hålla sig till alla oskrivna regler för att inte sticka ut. Men jesper är tvärtom.
Det är väldigt sorgligt att det inte finns några ömhetsbevis i Tildas familj. Jag tycker inte om igenkänningen hos henne, ryggar inför den. Som om den är för nära och blir verklig om jag erkänner den.
Jag kan inte låta bli att tänka på att jag kanske tycker om boken för att jag är vuxen, när jag ser ungdomarna bete sig så som jag önskar att de gör. Det skulle vara intressant att veta vad verkliga tonåringar tycker, på riktigt. Jag undrar om jag har det vuxenperspektivet för att jag vet att den fått ett pris, som är utdelat av vuxna kritiker.
Det finns en fantastisk scen när Tilda och hennes mamma börjar prata med varandra igen. Och jag blir tårögd vid flera rörande scener som är väl utförda. Språket är ett eget, det känns som Tilda. Jag får ibland tankar på Anna Jörgensdotters helt personliga stil, eftersom detta ibland påminner om hennes vad gäller Tildas röst och tankar. Dialogen är välgjord och känns äkta
Jag längtar förskräckligt efter min familj när jag läser det här. Jag vill ge dem en kram och berätta hur mycket jag älskar dem.

I Natthimmel finns de saker man vill ha i en riktigt bra relationsbok. Vänskap och familjetemat som träffar rakt i hjärtat. Men även de svåra ämnena som död och mobbing. Nordin kan verkligen konsten att berätta sin historia och sedan släppa den, utan att förklara allt men där finns ett hopp om en lycklig framtid som jag gärna fyller i på egen hand. Min enda kritik är egentligen just när det blir övertydligt, för då känns det lite tillrättalagt. Och det är kanske där känslan av vuxenperspektiv skapas.

Betyg

En ungdomsbok som är väl värd att läsas. Jag hoppas att många hittar den, både unga och gamla.

Betyg

Jag gillade faktiskt den här boken. Tror att just osäkerheten, överanalyseringen och självcentreringen är väldigt typisk för ungdomar runt 14 år. Jag tyckte den kändes trovärdig. Och det var kul att lajv var med, det gjorde boken lite annorlunda. Något av det negativa var att personerna i boken oftast kändes yngre än 14 år, men annars gillade jag den.

Betyg

Otroligt irriterande början. En fjortonåring som analyserar sin omvärld in i minsta detalj - hur trovärdigt är det? Dessutom irriterade jag mig på talspråket som gav mycket övrigt att önska, men det fanns ändå något som gjorde att jag ville fortsätta läsa. Det är många ingredienser i den här soppan. misstro mot lajvande från vuxenvärlden, internetmobbning bland småflickor, klassterror av ledande elev, känslokyla i familjen, romantiskt intresse i klassen mm.
Men - när boken väl är slut så har man en varm känsla av att allting faktiskt blev mycket bättre än man trodde det skulle kunna bli från början, trots avsaknad av "Happy End". Eller kanske det var just det som gjorde det, det ges inga standardlösningar av problemen utan man lämnar Tilda med en glad känsla av hopp. Inte så dumt!

Betyg

15-åriga Tilda är en minst sagt blyg och rädd tjej som bor med sin lillasyster och föräldrar i ett hus som är tyst och där ingen skrattar, men vissa gråter (i hemlighet). Hennes tillvaro blir inte bättre när hennes enda trygghetsankare och vän Adina flyttar och lämnar henne utlämnad i skolan. En dag lär dock Tilda känna Jesper, glada tillmötesgående Jesper som övertalar henne att börja lajva med honom och hans kompisar. I lajvet får Tilda på ofarlig mark känna hur det är att inte vara rädd, att vara någon annan, att vara den man egentligen vill vara.

I början störde jag mig hjärtlöst mycket på Tildas ständiga rädsla (det är hon som berättar i boken) för allt och alla. Där det inte ens FANNS skäl till att vara rädd, planterade hon alla möjliga orsaker till att vara rädd. Måhända är många tonåringar osäkra och rädda, men det här var nästan för mycket. Ja, hon är medveten om sina brister, men jag saknade vissa handlingar från henne som hade kunnat sitta fint (ska inte avslöja för mycket dock). Men, och det är ett stort men, det blir bättre. Jag skämdes över min hjärtlösa attityd när jag läst klart boken. Dessutom är det kul med en bok som har lajv som tema, det har jag inte sett mycket av.