Djuna Barnes rörde sig i den berömda kretsen av amerikanska författare i Paris under mellankrigstiden. Nattens skogar fångar tidsandan och blev också hennes stora genombrott; trots romanens kontroversiella sexuella öppenhet hänfördes många av dess eleganta och rytmiska prosa, bland dem T.S. Eliot. I Nattens skogar (Nightwood, 1936) möter vi Robin, Nora, Jenny och Felix, som vid olika tillfällen träffar den enigmatiske doktor OConnor. Ett komplicerat passionsdrama med oväntade vändningar tar sin början. Drivna av sina begär och lustar börjar alla fyra huvudpersonerna snart se hur den bekymmerslösa världen omkring dem färgas allt mörkare av avund, svartsjuka och kärlekskval. Deras bisarra relationer och personliga tragedier vävs samman av OConnors monologer i en omtumlande blandning av fantasi och poesi, oskuld och dekadens. Nattens skogar är en visionär roman som har kallats ett av de mest...
Visa mer
Recensioner
2019-05-13
Betyg 
Nu har jag läst om den. Lite bättre gång två men jag uppskattar den fortfarande inte.
2015-06-07
Betyg 
Har läst denna på svenska! Vilken otroligt vacker roman. Den vemodiga, smärtsamma, obesvarade och förlorade kärleken Nora känner genom att älska den rastlösa själen Robin bränner ett hål i mitt hjärta. Och på tal om det så är jag helt förälskad i dessa kvinnoporträtt, framför allt, men också hur Barnes har lyckats fånga stämningen i 1930-talets homosexuella kretsar. Handlingen är ju självklart något vriden, särskilt genom baronens klasssträvan och doktorns monologer som aldrig riktigt kan hålla sig till ämnet på ett koncist sätt, men ändå kan jag känna krisen och längtan över att känna alla de här "avvikande" känslorna vid denna tidpunkt. Så statusen som lesbisk klassiker håller jag med om. Sedan är språket så otroligt levande också, trots att jag läste en gammal utgåva.
2012-03-05
Betyg
Oj oj. Nej, inget för mig. Jag anar att boken skulle kunna ha en fantastisk inverkan på någon mer lyriskt lagd person, därav den andra stjärnan. Själv fattade jag nada...
2010-05-28
Betyg
En skrämmande iscensättning av människolivets upprivande känslostormar. Ofta väldigt svårläst, stundtals vacker, alltid sorglig och obehaglig. Vi känner igen oss, i vilken romankaraktär beror väl på vem vi tror oss vara.
2010-04-07
Betyg
Har en känsla av att jag bara förstod hälften, men jag gillade den halvan jag förstod.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
