Whitey McClaren är före detta borgmästare och en respekterad man i samhället där han bor. När han en dag stannar bilen för att hindra två poliser som brutalt misshandlar en man, slutar det med att han själv blir angripen. Den korta tid som återstår av hans liv tillbringar han på sjukhus, omgiven av sin hustru Jessalyn och de fem vuxna barnen.I Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. berättar Joyce Carol Oates historien om hur en familj prövas i svallvågorna av en tragedi, hur banden mellan familjemedlemmarna påverkas och hur var och en reagerar på sitt eget vis - mer eller mindre oväntat. Det här är en storslagen roman av en av vår tids största författare: en levande, inträngande och naken skildring av ras- och klassfrågor i dagens USA, om psykologiskt trauma, sorg, och att till slut gå vidare och bli hel igen.Joyce Carol Oates senaste stora roman, Mitt liv som råtta, blev en succé...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Natten. Sömnen. Döden. Och stjärnorna. av Joyce Carol Oates börjar med att John Earle ”Whitey” McClaren, fd borgmästare, biblioteksmecenat, god äkta make, pensionär, är på väg hem. Han blir vittne till hur två poliser misshandlar en ung, mörkhyad man. Han stannar och ger uttryck för sin rättmätiga vrede, övertygad om att hans status i samhället är grundmurad och intakt, gör honom till någon man lyssnar på. Det slutar med att han ligger livlös på marken.
Det här är berättelsen om en familj, från att de som skulle bli föräldrarnas första, skira förälskelse börjar till deras nu. Nu, när deras privilegierade, helylleamerikanska liv där de största bekymren är kanadagässen i trädgården krockat med ett annat USA. Ett där man inte alltid kan lita på vad myndighetspersoner säger eller på att man själv ska bli trodd när man säger sanningen. Det är svårt att acceptera, svårt att tro det som är tvärtemot allt de upplevt dittills.
Familjen McClaren är utåt sett sinnebilden av amerikansk framgång. Whitey, patriarken, har förankrat dem väl i samhället via yrken, förbindelser och den ärevördiga bostaden. Hustrun och modern Jessalyn är den vackra, självutplånande fasta punkt som de alla rör sig kring. Här finns de fem vuxna barnen: de kompetenta yrkeskvinnorna och den före detta skönhetsdrottningen, den idealistiske, konstnärliga lillebrodern och så Storebrodern, familjens kronprins.
Berättelsen är anekdoter om sorg som tillsammans bildar historien om en familj. En familj som är ett slagfält där allianserna och motståndarna ständigt växlar.
Efter faderns död tränger sig hemligheterna på, skapar det avstånd mellan dem som krävs för att skydda dem. Det blir en kamp för dem alla att växa upp när de inte längre har någon som ordnar upp deras misstag.
Självbilder utmanas. Någon hittar en styrka som var okänd för alla, någon tappar sin, och fotfästet. Alla gör de sitt bästa för att orientera sig i den nya verklighet som blivit deras.
Kanske kan man finna en måne när ens sol har gått ner, utan att glömma hur strålarna kändes mot huden en gång.
Det här är Oates i högform, en författare som inte är rädd för att ta plats.
Betyg
Bra, men inte riktigt i min smak. Det är bara för många ord! Varför måste alla och allting beskrivas med ord sida upp och sida ner? Och hur kan en samling människor alla vara så eljest, störda? Jobbigt. Men visst är det underliggande dramat och samhällsfenomenen skickligt skildrade.