Ljudbok

Nätokraterna - boken om det elektroniska klassamhället

Bard, Alexander

| 2015

Flag from sv

13


På vilka sätt har internets framfart påverkat samhälle och maktstrukturer? Hur förändras människans levnadsvillkor och världsbild i samband med de nya förutsättningar som digitaliseringen för med sig? Den digitala revolutionen är i många avseenden ett faktum som fört med sig oanade konsekvenser för det samhälle vi en gång kände till. I boken "Nätokraterna" diskuterar socialteoretikerna Alexander Bard och Jan Söderqvist det nya elektroniska klassamhället och världshistoriens fjärde paradigm: informationalismen. "Nätokraterna" är den första boken i Futuricatrilogin. Alexander Bard (f. 1961) är en svensk artist, samhällsdebattör, musikproducent och författare. Bard har haft en framstående karriär inom musiken och är känd för sin medverkan i bl.a. de populära tv-programmen Idol och Talang, och banden BWO och Army of lovers. Jan Söderqvist (f. 1961) är en svensk medieteoretiker, föreläsare,...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Adrien Combier Hogg

2012-01-08

Betyg

Trots att tankestoftet till Bard och Söderqvists bok är mycket intressant, tappar jag tålamodet med uttrycket. Tonen är förkunnande, näst intill predikande. Författarna bjuder på en hel rad av "Sanningar" som de väldigt sällan (om ens någonsin) bemödar sig att kritiskt granska eller ens bemöta med andra, oliktänkande författares, åsikter. "Nätokraterna" osar manifest. Läsaren skall blint tro och acceptera vad som sägs. Förvisso inleder Bard och Söderqvist med att just påtala att läsarna kritiskt bör granska texten. Men eftersom författarna konstant refererar till högst komplexa fackbegrepp och mer eller mindre specialiserade författare och tänkare, är det svårt för de läsare som inte är lika belästa som "Nätokraternas" upphovsmän, att ta ställning till bokens påståenden. Ett exempel bland många: författarna bygger mer eller mindre hela sitt verk på Thomas Khuns vetenskapsteori (paradigmskiftet i synnerhet), utan att en enda gång beröra, eller ens nämna, kritiken mot denna eller alternativa synsätt. Hur skall det stora flertalet läsare kunna ta ställning till denna teoretiska utgångspunkt, utan att ha kunskap om denna sedan tidigare? Det blir svårt. Och det är just detta som stör mig: känslan av att Bard och Söderqvist "sopar igen spåren" och "blandar bort korten", i syfte att slippa redogöra för vad som annars hade kunnat vara mer eller mindre stora svagheter i sina egna uppfattningar.