Kapitalismen är död. Nationalstaten kollapsar och ett nytt samhälle, i många avseenden brutalare än det gamla, växer fram. Den digitala revolutionen vänder ut och in på alla invanda begrepp och förändrar förutsättningarna för allting. Vad händer med staten? Demokratin? Hur förändras vi och vår världsbild? Nätokraterna är ett ambitiöst försök att beskriva människans livsvillkor i ett framtida elektroniskt klassamhälle. Jan Söderqvist är journalist och författare, Alexander Bard är känd från musikbranschen, men är också internetföretagare och ekonomisk geograf.
Visa mer
Recensioner
2012-01-08
Betyg 
Trots att tankestoftet till Bard och Söderqvists bok är mycket intressant, tappar jag tålamodet med uttrycket. Tonen är förkunnande, näst intill predikande. Författarna bjuder på en hel rad av "Sanningar" som de väldigt sällan (om ens någonsin) bemödar sig att kritiskt granska eller ens bemöta med andra, oliktänkande författares, åsikter. "Nätokraterna" osar manifest. Läsaren skall blint tro och acceptera vad som sägs. Förvisso inleder Bard och Söderqvist med att just påtala att läsarna kritiskt bör granska texten. Men eftersom författarna konstant refererar till högst komplexa fackbegrepp och mer eller mindre specialiserade författare och tänkare, är det svårt för de läsare som inte är lika belästa som "Nätokraternas" upphovsmän, att ta ställning till bokens påståenden. Ett exempel bland många: författarna bygger mer eller mindre hela sitt verk på Thomas Khuns vetenskapsteori (paradigmskiftet i synnerhet), utan att en enda gång beröra, eller ens nämna, kritiken mot denna eller alternativa synsätt. Hur skall det stora flertalet läsare kunna ta ställning till denna teoretiska utgångspunkt, utan att ha kunskap om denna sedan tidigare? Det blir svårt. Och det är just detta som stör mig: känslan av att Bard och Söderqvist "sopar igen spåren" och "blandar bort korten", i syfte att slippa redogöra för vad som annars hade kunnat vara mer eller mindre stora svagheter i sina egna uppfattningar.
