Nässlorna blomma

Martinson, Harry

| 1994

Flag from sv

696


Nässlorna blomma, som vanligen betraktas som Harry Martinsons huvudverk på prosa, är än idag en ovanligt omskakande läsupplevelse. Berättelsen om sockenpojken Martin Tomasson och hans öden på de gårdar där han ackorderas ut har en mirakulös balans - även när hans ensamhet ter sig avgrundsdjup. Martin förlorar ju i stort sett alla människor som betyder någonting för honom. Men om Nässlorna blomma gestaltar en närmast ofattbar övergivenhet så skildrar den lika övertygande en envis och okuvlig överlevnadsvilja - en förmåga att trots allt söka det ljusa i tillvaron. I ett efterord visar Staffan Söderblom hur Martinsons språk - mot alla stil- och berättarregler - instinktivt skiftar med de olika livslägen Martin befinner sig i. Nässlorna blomma är den sjunde volymen i nyutgivningen av Martinsons verk, som hösten 2001 avslutas med Vägen ut.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Lars B.

5w

Betyg

Världsklass vad gäller språk och gestaltning. Det råder inget tvivel om att Nobelpriset var ytterst välförtjänt, även om belackarna gnisslade tänder när det begav sig.

E

Elsiboy

2021-03-31

Betyg

Torbjörn Nilsson

2020-08-17

Betyg

"ibland kommer den fullständiga ensamheten, ödsligheten; den där snörande sugningen som kippar efter anda och skrik.. en virvel av kall ångest"

Så lyder några rader ur "Nässlorna blomma" av Harry Martinson, som vi fick läsa när jag gick i sexan, vilket gjorde att jag sedan aldrig läst något av sedemera 1974 års Nobelprisvinnaren i litteratur. Sockenungen Martins utsatthet, ensamhet och känsloliv kom alldeles för nära min egen situation, även om de yttre omständigheterna var mycket olika.

För några år sedan såg jag en mycket bra TV-film om Harry, om hans starka längtan efter mamma, som försvunnit till USA, några år efter pappans död. Senare dör även hans storasyster och syskonen splittras. Men före dessa tragedier tycks Martin eventuellt ha fått uppleva några första goda år, till skillnad från mig, som slungades ut i rymden och blev en känslomässig Aniaravarelse redan några veckor efter min födelse.
Möjligen var det också först i filmen, som jag fick veta att Harry tog sitt eget liv, något som jag tror länge hölls borta från offentligheten.

I sista avsnittet av en tredelad utmärkt radiodokumentär, som jag lyssnat på nu i samband med att jag åter läst "Nässlorna blomma", fick jag också veta att Harry stack saxen i sin mage, när han var på dagen lika gammal som Moa Martinson var på sin dödsdag, vilket medförde att han avled några dagar senare.

Det enda som väcks till liv att jag minns från läsningen av boken i skolan är hur Martin hugger ihjäl en kalv, som ätit och skitit på hans mödosamt hopsamlade lövrisknippen, vilka han straffkommenderats att färdigställa en frisöndag. Förvisso en dramatisk höjdpunkt i boken.

Harrys liv var väldigt turbulent vid bokens tillkomst. Han hade flytt från Moa, var på väg att gå till sjöss igen, men ångrade sig (inför Moas självmordshot) och färdigställde boken. Att skriva den och återvända till sin barndom rörde så klart också upp mycket starka känslor. Det gör att boken får något ofärdigt och splittrat över sig, som samtidigt ger den stark nerv och närvaro i något som annars var tänkt att bli en stor episk berättelse.
Slutet är klassiskt tvärt...
(Staffan Söderbloms efterord berättar att det tänkta slutet i manuskriptet fortsätter berättelsen längre.)
Skildringen av hur Martin dessförinnan trevande knyter an till Tyra är väldigt fin.

I radiodokumentären och efterordet till boken citeras ur ett brev, som Harry skrev till Tor Bonnier vid tiden för bokens tillkomst i mitten av 1930 - talet. Ord som jag till fullo kan identifiera mig med, förutom den allra sista kusliga förutsägelsen:

"Innerst är jag en obotligt sorgtagen människa, en överkänslig ödestyp som är stadd på ständig flykt från sina minnen. [...] Jag tillhör av födelse och öde vandringen, vägarna och haven. Min är längtarens hytt. Jag är min egen elds kurir. Kanske ville jag inte vara det, men det har blivit så, det blev mitt öde och det har sina fruktansvärda orsaker. Min familjs grymma tragedi och min söndersargade barndom bildar bakgrund till den oro som en gång skall döda mig."

Philip Stenström

2018-12-15

Betyg

Nässlorna Blomma - Harry Martinson

Som föräldralös ackorderas sockenpojken Martin Tomasson ut till olika gårdar. Ensam och övergiven besitter Martin en okuvlig överlevnadsvilja och nyfikenhet till livets alla nycker. Trots denna ofattbara sorg och ensamhet hittar han ljus i tillvaron.

Nässlorna blomma är en fantastisk semi-biografisk roman i vilken Harry Martinson skildrar sockenpojken Martin Tomasons tuffa barndoms år. Som föräldralös ackorderas Martin ut till gårdar - Vilnäs, Tollene gård, Norda gård - på vilka han får utstå hårt arbete och egendomliga, suggestiva bemötanden av underliga bybor. I poetiska och dramatiska skildringar lyckas Harry Martinson berätta en fantastisk och hjärtskärande barndoms berättelse som väcker själ och hjärta till liv. Nässlorna blomma är taggig men vacker roman av högklassig stil. I vackra metaforer och liknelser lyckas Harry Martinson fängsla och fascinera läsaren om livets alla nycker och trösklar men samtidigt frambringa livets ljusare sidor också.

M

Mathias Thormann

2018-06-13

Betyg

En mycket sorgligt historie om den lilla pojken som förlorar allt i flera omgånger och får flytta till nya förhållande om och om igen. En bra beskrivning hur utsatt barnen var på den tiden och hur hård det var att klara sig utan sina föräldrar som stöd.

Jasmina <3

2017-01-08

Betyg

Näääää

Å

Åsa Arveberg

2016-03-12

Betyg

Fint skriven, dock lite tung att läsa eftersom det är många äldre ord. Språket flyter och den är vacker.

Sanna Carlborg

2015-10-23

Betyg

Poesi och igenkänning, fastän så annorlunda.

Anton Karlsson

2014-07-28

Betyg

Vackert om sockenpojken Martins uppväxt. Martinson beskriver omgivningarna med ett språk som ibland gränsar till poesi, han tappar dock aldrig klarsyntheten. Boken blir därför otroligt välbalanserad.

Kristina H

2013-12-09

Betyg

Helt underbar. Dofterna känns fortfarande fast det är många år sen jag läste den

Adrien Combier Hogg

2012-08-29

Betyg

En mycket stark fyra! Inte minst för den fantastiskt gripande, vackra och djupt tragiska inledningen. Bokens första delar fick mina ögon att tåras vid flera tillfällen - det är det väldigt få böcker som lyckas med. Språket är rakt igenom fantastiskt. Särskilt uppskattar jag Martinsons blandning av "vanlig" prosa, med mer lyriska beskrivningar av känslor, händelser och omgivningar. Vackert.

Kenneth Olausson

2012-02-28

Betyg

En självbiografisk roman av en diktare, vilket märks på språket och de metaforer Martinson använder. Och också på hur han lyckas förändra sin huvudperson Martins språk och uttryckssätt allt eftersom denne blir äldre och får allt bittrare erfarenheter av livet; blir allt mer vingklippt av också sitt eget självmedlidande. Förnedrad till kropp och själ av andra piskar han sig också själv till underkastelse.

M

Mats Sigfridsson

2011-10-05

Betyg

En härlig läsupplevelse. Harry Martinsson skildrar sockenpojken martins öde på ett fantastiskt närvarande sätt. Dert är en skrämmande berättelse om hur övergivna barn för inte så länge sedan handlades som slavar och behandlades efter andra människors godtycke. Ytterligare en klassiker som visar hur fantastiska dessa författre var. Stark 4:a

Klinga

2011-01-22

Betyg

Lille Martin förlorar sin familj i en serie tragiska händelser och har sedan inte mycket att glädjas åt. Martinsson fångar en kärvhet mellan människor som är skrämmande och realistiska. Mästarprov.

M

Merja A

2011-01-22

Betyg

Vilken läsupplevelse! En tuff uppväxt beskrivet med ett vackert språk. En bok som är svår att släppa ur tankarna.

Helena Nilsson

2010-07-28

Betyg

Läste inte ut den

S

sonja ek

2009-10-01

Betyg

Uppväxtskildring man inte glömmer.

BOKMANIA bokblogg

2009-08-31

Betyg

Fantastisk bok!!!! Läs min recension här: http://www.bokmania.net/2009/08/nasslorna-blomma.html