När vinden vände. Olof Palme 1969-1986

Betyg

En trevlig och mycket allmänbildande läsning är över - glädjs åt att få kasta mig över del 2 i denna utmärkta biografi över Palme och en tid i svensk historia som än idag formar vår vardag. Bra bok - läs den! Särskilt intressant är den optimistiska tidsandan, tron på framsteget och den skickliga retoriken. Känner dock en personlig irritation över den ständigt frånvarande familjefadern Olof, ständigt resande, arbetande, debatterande. Ett sådant liv har jag svårt att helt förstå.

Betyg

När jag satte mitt betyg på den här boken - en femma - tvekade jag mellan fem och fyra. Att Östbergs etta blev en femma rådde det aldrig någon tvekan om, tvåan når inte riktigt samma höga nivå. Men... Med tanke på att Östberg ändå tecknar ett omfattande porträtt och med tanke på att hans referens och notförteckning inte lämnar något övrigt att önska blev det en femma.

Läs boken! Den är mycket läsvärd! Att våga sig på en Palmebiografi är minst sagt modigt. Att insatsen blir hög i ett sådant projekt säger sig självt: Det mesta är ju redan skrivet. Finns det nya fakta att gräva fram? Finns det några nya spännande vinklingar? Östberg lyckas med det senare, även om det mesta av fakta vid det här laget är ganska väldokumenterat. Och vinklingen som Östberg lyckas så väl med är beskrivningen av hur Palme mot slutet av sin karriär - från återkomsten 1982 och framåt - hamnade i otakt med tiden. Tesen som Östberg driver - att Palme på ett unikt sätt lyckades läsa sin samtid och omvandla aktuella strömningar till politik - leder till en tragisk epilog utan dramatik när Palmes sista regeringsår skildras. Exempelvis kan man säga att 70-talets relativa avspänning mellan supermakterna ökade de oberoende nationernas utrymme i den internationella debatten. När så 70-talets détente övergick i 80-talets kapprustning var intresset för Sveriges uppfattning betydligt mindre - och så också intresset för de svenskar som försökte föra landets talan internationellt. Detta drabbade Palmes roll. Att dessutom 70-talets vänstervåg övergick i 80-talets nyliberalism - en term som Östberg använder och som jag personligen har lite svårt för i detta sammanhang, nyliberalismen var enligt min mening en perifer rörelse medan 80-talet framförallt präglades av en allmän högervåg - gjorde Palme förvirrad. Hur skulle man fånga upp dessa strömningar och omvandla till god dagsaktuella socialdemokratisk politik? De försök som gjordes var inte lyckade och ledde till stora spänningar inom partiet.

Som sagt, Östberg placerar in sedan tidigare kända fakta i ett historiskt och socialt sammanhang som gör att den sammasatta bilden faktiskt tillför något nytt. Och det är intressant och läsvärt.

Slutligen, jag ger Östberg en extra eloge för att han helt kringgår jultalet 1972 och konflikten med Nixon - något som kanske ut en dramaturgisk synpunkt hade varit spännande att spinna på. Just genom att händelsen kringås med tystnad etableras ett spänningsfyllt tomrum som följer läsaren till sista sidan.

Läs boken! Den är riktigt bra. Nu känner jag mig mer bekväm med femman och tvekar inte längre!