
Jenny Dahlberg var tjock, men nu är hon på god väg att bli smal. I När jag fyller 30 ska jag vara smal får vi följa Jennys kaxiga och fokuserade strävan mot ett lättare liv. Jenny fick stor uppmärksamhet för sin debutbok Tjock! och blev då en sorts ikon för Sveriges alla tjockisar. Men med tiden blev Jenny allt mer tveksam inför den livssyn och självbild hon visat upp. Var hon verkligen så helnöjd med sig själv och sin kropp? Kändes det rätt att försöka förändra samhällets attityd istället för att förändra sig själv? Jenny vände ryggen åt sin tidigare övertygelse, köpte ett gymkort och började träna. I sin uppföljare skildrar Jenny de nya erfarenheter hon får då hon överger "valrossfiguren". Hon berättar om att bli annorlunda bemött, om njutningen i att köpa kläder, om att börja flirta och dejta. Om hur hon längtar efter att finna den stora kärleken och diggar skådespelaren...
Visa mer
Recensioner
2010-03-17
Betyg
Hattig bok om en kvinnas kämpande mot övervikt (eller föreställningarna om övervikt kanske?). Att ständigt prata om sin "bearnaiseindränkta hjärna" tycker jag är ett mycket otrevligt sätt att sprida fördomen om överviktigas hjärnkapacitet. Men det kanske bara är ett fall av ironi, som när svarta tog tillbaka ordet neger. Jag finner i vilket fall inte knepet tilltalande.
I ärlighetens namn tycker jag att boken har vissa kvaliteter, igenkänningsfaktorn är hög gällande vissa saker, som förhållandet till kläder. Och, inte att förakta, boken gav mig lite läslust tillbaka efter en längre svacka. Uppstarten tycker jag är riktigt lovande och första halvan är helt okej. Sedan går handlingen ner på sparlåga, sidospåren frodades och slutet blev rumphugget. Men visst, den slutade med att Jenny fyllde 30. Man kanske inte ska begära för mycket.
Betyg
Motsägelsefull och inte så värst välskriven. Exempelvis hävdar hon att hon nästan aldrig dricker öl, medan hon i förra boken glatt kunde hälla i sig flera flaskor medan hon badar badkar. Ibland vinglar hon ut på sidospår som inte känns som att de hör till boken. Får intrycket av att hon mest skrev den som en privat dagbok, eller för att skriva av sig. Dock kan den vara inspirerande åt rätt håll för dem som just balanserar på randen för att gå och träna eller inte.