Den 25-åriga huvudpersonen vars tillvaro rasar samman efter ett förlorat krocketparti, bryter upp från sitt vardagliga liv, hoppar av studierna och lånar sin bortresta brors lägenhet. Där börjar han fundera över de stora frågorna; han funderar på tiden, rummet och hur tillvaron hänger samman, i sökandet efter en känsla av meningsfullhet. Han köper en boll och en bultbräda. Han skickar fax till sin gode vän som befinner sig på en ö i Nordnorge och skriver listor över olika saker. Med ett par nya bekantskaper i bagaget och efter en vistelse i New York visar det sig så småningom att det faktiskt finns saker att tro på i livet, såsom kärlek och vänskap. Med sin alldeles egna blandning av humor, ironi och naivitet är Loe kanske den mest träffsäkra skildraren av vår tids unga människor.
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Inget speciellt. Några roliga formuleringar ibland, några fina formuleringar ibland, men mest tycker jag den tragglar och försöker vara rolig och egen utan att kännas autentisk.
Sorglig och uppmuntrande, dum och smart, underhållande och relevant. Som vanligt är språket en bärande del i Loes romaner, även om mycket kan ha försvunnit i översättningen. Rekommenderas.
Jag smackar till med en femma. Vilken otroligt varm, rolig och tänkvärd bok. Loe skriver sig in i mitt hjärta med sitt språk och sina härliga karaktärer. Det här är en bok jag vill läsa om många, många gånger.
Stark fyra till denna underhållande och tänkvärda lilla roman. Jag känner igen mig i huvudpersonens tankegångar och tycker boken förmedlar vad det innebär att vara människa just nu. Angelägen och relevant, med humor och ironi.
Svag trea. Visst är den riktigt rolig på sina ställen (i sin avskalade - just det-naivitet, men jag kan inte säga att den säger mig något, därtill lite för klyschig på nåt sätt. Man kanske skulle ha läst den -96? Jag kanske helt enkelt är femton år för sen?
en helt UNDERBAR bok om den finaste människan någonsin. jag och min pojkvän läste den samtidigt och vi skrattade så ögonen rann åt börje och bultbrädan och alla andra små fenomen som finns i boken. livet är så fint!
I ärlighetens namn upplevde jag tonen i boken som lite krystad. Stundtals är det skitkul, men ibland känns det som att Loe fiskar efter billig sympati genom själva språkbruket. Personligen föredrar jag Doppler av samma författare, främst för att den är relativt befriad från sliskig sensmoral och lämnar utrymme för en befriande meningslöshet.
Framförallt, är det (för mig) igenkänningshumor om man är född slutet på 60-talet. Han refererar mycket till hur lite vår generation gjort...som kommer att finnas kvar när vi är borta.
En av de absolut bästa böcker jag läst. Författarskap handlar verkligen inte om ordbajsande och grammatik som många verkar tro. Erlend Loe är en otroligt rolig, smart, ärlig och innovativ författare. Slår man upp en sida på måfå så är den garanterat rolig. Den här boken träffade mig rakt i hjärtat.