"Vid sidan om dem hängde något och dinglade. Det liknade en samling förvuxna svarta naglar eller krökta knivblad. Han knep ihop ögonen, kände hjärtat slå hårdare. Det var en av dem."Gabriel ska precis fylla sexton. Livet är händelselöst och kretsar kring bilar och träning. När punkaren Lo övertalar honom att gå med i en rollspelsgrupp öppnar sig en värld av äventyr, mysterier och magi. Men när rollspelets monster letar sig in i Gabriels vardag börjar gränsen mellan spel och verklighet lösas upp.Nagriljärerna är en spännande roman som rör sig i gränslandet mellan skräck och urban fantasy. Det är en berättelse om rollspel, rädsla och skör vänskap. Emanuel Blume är musiker och författare. Nagriljärerna är hans andra roman.
Recensioner
2023-12-11
Betyg 
3,5/5
Gabriel går i nian och ska precis fylla sexton när punkaren Lo frågar honom om han inte vill delta i en rollspelsgrupp. Utan att veta vad han ger sig in på, tar Gabriel med sig en kompis och en värld av äventyr, mysterier och magi öppnar upp sig för dem. Problemet är bara att monstren från rollspelet inte verkar vilja hålla sig kvar i fantasin, utan sipprar ut i Gabriels vardag. Till slut blir det svårt att veta vad som är verklighet och vad som är spel. För Gabriel blir det extra jobbigt, eftersom de här monstren är sådana han har sett förr.
Nagriljärerna är Emanuel Blumes andra roman, men min första bekantskap med författaren. Jag måste erkänna att jag blev lite rädd när rollspelsidén dök upp eftersom det är en värld jag är väldigt obekant med, men det fungerade fint att läsa om. På baksidan står det att det är en spännande roman som rör sig i gränslandet mellan skräck och urban fantasy och det måste jag hålla med om. Det finns en underliggande obekväm känsla som hänger med i hela boken.
Boken består av tre delar, alla med signifikant tidsåtgång mellan sig. I del 1 är Gabriel 16 år och går i nian, det är här rollspelsgruppen börjar. Jag måste säga att jag gillar Lo som karaktär, genom hela boken. Gabriel själv har jag lite svårt för då han känns alldeles för tafatt och som att han inte klarar av att stå för någonting själv. Inte kan han heller säga emot någon och vilja vara en egen person med andra intressen än syskon och vänner. I del två går Gabriel i gymnasiet och även här finns rollspelsgruppen med. I del tre är han student på Chalmers och det är här, när det är ca 90 sidor kvar, som det börjar bli riktigt spännande och allt knyts ihop. Det är också här mycket får sin förklaring.
Jag gillar att det finns en underliggande rollspelskampanj med som ibland får ta plats. Egentligen kan jag tycka att det hade kunnat få vara med ännu mer, men samtidigt uppskattar jag att känslan av rollspelandet istället hamnar i Gabriels vardag.
Rent språkligt fungerar det bra och känns som att stilen passar in både för tema, genre och målgruppsålder. Att det finns ett tygbokmärke med i mitten, känns exklusivt och är en trevlig touch. Jag har problem med att det är små marginaler och med det väldigt mycket text på varje sida. Det gör att jag har en längre startsträcka för att vänja mig varje gång jag plockar upp boken. Men det är ju en petitess och en smaksak i sammanhanget. Det är inte heller en bok att skumläsa för mig, utan kräver en hel del av mig som läsare. Men jag gillar det underliggande obehagliga som jag fortfarande kan tänka på ibland, trots att det nu gått en tid sedan jag läste ut boken.
2023-02-24
Betyg
Redan i oktober förra året fick jag ett mejl från författaren som undrade om jag var intresserad av att läsa Nagriljärerna, men det dröjde ända till nu i januari innan den kom. Efter månader av leveransproblem. Jag var nästan färdig att ge upp och tänkte att det nog inte var meningen att jag skulle läsa den. Jag är så glad att den kom till slut.
Faktum är att det verkade ha gått så lång tid att jag hade glömt vad den skulle handla om (eller så hade jag inte läst ordentligt, utan bara tyckt att jag ju gillade hans förra bok). Jag blev ganska förskräckt när de plötsligt började spela rollspel, något som jag kan absolut noll och intet av. Eller jo, jag blev inbjuden att spela en gång med min systerson och hans kompisar, men helt ärligt så var det inget för mig.
Jag gillar inte fantasy. Jag gillar inte rollspel. Jag är absolut ingen ung vuxen. Egentligen är det nog helt otippat att jag verkligen gillar Nagriljärerna.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2023/02/bok-nagriljarerna-av-emanuel-blume.html
2022-12-09
Betyg
Detta är en bok som både kan uppskattas av unga som äldre. Även om den kanske främst riktar sig mot tonåringar/unga vuxna.
Jag uppskattar de två berättelserna som går parallellt och tillsammans genom boken.
Handlingen förs fram i ett lugnt men behagligt tempo och eftersom det är två historier som utspelas så hinner läsaren aldrig trötta. Jag vill också påstå att båda berättelserna är lika spännande och det brukar jag sällan tycka.
Detta är absolut en läsvärd bok som kan tilltala ett stort ålderspann.
