
Siri är psykolog och psykoterapeut. På hennes praktik hänger man av sig kappan, tar några klunkar vatten och berättar om sina djupaste rädslor och mörkaste hemligheter. Men även Siri bär på en smärta, och i skärgårdsstugan som skulle blivit hennes och hennes mans drömhem känner hon sig alltmer ensam och rädd. Så hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hem. Polisen finner ett självmordsbrev där flickan tackar Siri för att ha hjälpt henne inse hur meningslöst livet är. Siris värld rasar samman. Är hon verkligen så dålig på sitt jobb? Eller finns det en annan förklaring? Hon börjar få en otäck, smygande känsla av att någon förföljer henne. Att någon där ute i mörkret utanför stugan vill henne illa. Någon sorts frid är en fängslande psykologisk spänningsroman som utforskar den tunna gränsen mellan det friska och det sjuka, mellan gott och ont inom oss. Den är systrarna...
Visa mer
Recensioner
2018-10-31
Betyg
Det tog lite tid innan mitt intresse för handlingen väcktes. Men som tur var grep boken tag i mig och blev otroligt spännande - en riktig bladvändare!!!
Betyg
Första bekantskapen med Siri Bergman. Hon gör ett riktigt bra intryck även om hennes leverne (mycket ätande, drickande och stökande på golvet...) och hennes avslutning av historien är onödigt grym. Men däremellan intressant och riktigt spännande. Jag gissade på många olika mördare och tog fel...
2014-02-11
Betyg
Riktigt skaplig psykologisk spänningroman. Trovärdigt, bra skriven och en bra story som är ganska spännande från början till slut.
2013-10-19
Betyg
Spännande. Tyckte dock att boken kunde slutat med att hon låg på isen. Då kunde man själv ha valt om hon dog där eller överlevde. Nu blev det ett något krystat slut.
2013-07-05
Betyg
130705: En lycklig slump gjorde att det blev ljudboksträff på Grebe/Träff. Det var faktiskt riktigt bra redan från början! Tyvärr var sista delen av boken inte lika bra som första därav hålls betyget nere. Huvudpersonen Siri är ändå en spännande person som jag gärna följer i någon ytterligare bok.
Betyg
Siri Bergman arbetar som psykoterapeut
och har en egen praktik tillsammans med två nära kollegor.
Praktiken går bra och Siri känner att hon gör en skillnad
men bara för att hon hjälper andra med deras djupaste rädslor
betyder det inte automatiskt att hon kan ta tag i sina egna.
Ända sedan hennes man dog känns huset på landet
bara allt mörkare, dystrare och ödsligare.
Dessutom händer det att hon känner sig iakttagen.
Så hittas en av hennes patienter död i vattnet
med ett tillhörande självmordsbrev,
vars innehåll helt är riktat mot Siri och hennes inkompetens som terapeut.
Är hon verkligen så dålig på sitt jobb?
Eller finns det någon annan förklaring?
En roman/deckare som är skriven helt i jagform
är inte speciellt vanligt, men den här är uppbyggd så.
Det är Siri man får följa och det är ur hennes synvinkel
saker och ting beskrivs.
Det blir alltså inte en renodlad deckare
då polisarbetet inte tar någon plats,
det blir mest Siris funderingar kring vem det kan vara.
Det är en okej debut, lite annorlunda
och det brukar jag ju gilla.
Men däremot är den lite förutsägbar,
jag hade gärna sett en större twist på slutet.
Den får plus för att den är lättläst,
ganska spännande och inte en renodlad deckare.
Minus får den för att den är förutsägbar och
för att karaktärerna blir så ytliga.
http://romeoandjuliet.blogg.se
2011-03-21
Betyg
Jag vet inte tycker boken är seg... Visst så har den stråk av spänning men jag kan inte bli fullt eld och lågor.
2011-03-12
Betyg
Otroligt spännande och jag fick verkligen igång hjärncellerna för att hitta skurken.
Betyg
Det märks lite att de är debutbok. Tempo är stundtals lite låg och boken kunde nog ha kortats ner något. Även språket är stundtals lite hackigt men det är något jag tycker dom jobbat bort i bok nummer två.
Någon sorts frid har en spännande och gripande intrig. Jag känner starkt för både Siri och hennes patienter. Jag vill att det ska gå bra för dom och jag vill definitivt läsa mer om dom. Boken är lättläst och underhållande på ett sätt som en sådan här bok ska vara tycker jag.
Det finns en del brister i framför allt karaktärskildringarna av poliserna men systrarna har gjort en bra debutroman och med bok nummer två, Bittrare än döden, når systrarna ännu lite längre.
På www.bokbrus.se kan du läsa fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
En psykologisk spänningsroman, menar Grebe/Träff att man skrivit. Är det inte OK längre att skriva deckare? För det är ju det man gjort och med en ordinär deckares alla ingredienser - en lätt alkoholiserad hjältinna, ett par mord, lite förbjuden sex, ledtrådar som slingrar sig hit och dit och så den obligatoriska litterära ambitionen. Men det blev ganska bra. Fast nästa bok blir säkert bättre.
2010-08-07
Betyg
Riktigt bra bok det här. Kan ibland ha lite svårt för psykologiska böcker, men jag gav den ett försök och det är jag glad för. Liknar ingen annan deckare som jag läst tidigare. Dessutom är den lättläst och texten flyter på riktigt bra.
Betyg
Jag är positivt överraskad över denna svenska deckare. Det har ju annars gått inflation i svenska deckare med svenska poliser i var sin liten stad, men med samma mord och och samma motiv.
Lite samma sak här, men snyggt förpackat i nya kläder..
På spänningsmomenten är dem bäst i svenska deckarklassen..
Ger mersmak...
Betyg
Boken Någon sorts frid (månpocket)är systrarna Grebe och Träffs romandebut. Och det är så jag har läst den. Med debuten i bakgrunden.
Boken handlar om Siri som är psykoterapeut, hennes dagar går åt att lyssna på andra smärta och mörka monster. Siri är själv en rätt så inbunden och komplicerad person med en egen sorg och smärta. Hon är oerhört mörkrädd och ändå bor hon ensam i en stuga ute i skärgården. Där händer märkliga ting och Siri känner sig iakttagen, ensam och rädd.En dag får hon ett brev, med bilder på sig själv. Och vi undrar är Siri på gränsen till galenskap eller finns det någon där ute?
Mellan raderna i boken så kan jag läsa mig till jag Camilla Grebe och Åsa Träffs fabläs för författaren John Ajvide Lindqvist som också han har mycket skärgård och hav i sina böcker. Även i Någons sorts frid så spelar naturen och dess mystik en stor roll. Jag är själv en stor fan av John Ajvide Lindqvist, så jag tycker om greppet med naturen som skiftar efter händelser och situation.
Någon Sorts Frid är mycket spännande och lättläst. Med lättläst så menar jag att intrigen inte är alltför invecklad, ibland kan den kännas för enkel Men jag gillar det, eftersom det är en bra bok att ha med sig i väskan på semestern, läsa på flyget eller tåget. Eller när du ligger där på stranden under en skuggande palm så är den här boken perfekt. Och som debutroman är den riktigt bra. Jag ser fram emot Camilla Grebe och Åsa Träffs nästa bok.
Här kan ni läsa en intervju med systrarna Grebe och Träff.
Vi nätbokcirklar om Någon Sorts Frid nu i Mars. Och jag kommer att lägga in den här texten under det inlägget med några frågor
Mer kan ni läsa på min blogg http://bokcirkelforalla.wordpress.com/bocker-2009/mars-2010/
Betyg
Systrarna Åsa Träff och Camilla Grebes debutroman "Någon sorts frid" förde tankarna omedelbart till en gammal klassisk Hitchcook-film.
Den handlar om psykologen Siri som har en praktik på Södermalm. Hon är sedan ett år tillbaka änka och bor i en skärgårdsstuga som skulle ha blivit drömhemmet tillsammans med maken.
Märkliga saker börjar ske i Siris närhet och hon känner sig förföljd. En dag hittas en av hennes patienter död i vatten utanför Siris hem. Man finner ett självmordsbrev som den döda flickan lämnat efter sig där hon tackar Siri för att hon hjälp henne att inse hur meningslöst livet är.
Siris redan så otrygga plattform börjar nu att gunga ännu mer.
"Någon sorts frid" är en bladvändare men ingenting för lättskrämda - det är en spänningsroman på gränsen till rysare.
Trots att personskildringarna är en anings platta och onyanserade så är detta en mycket lovande debut av författarparet och jag ser redan fram emot att få läsa mer av dem.
Uppbyggnaden av intrigen är fenomenal och miljöerna är omsorgsfullt avbildade. Denna bok kommer - i rätt händer - att bli en fantastisk film på vita duken. Den tar sig oväntade vändningar, har inga torra eller tråkiga partier och är allt annat än förutsägbar.
"Någon sorts frid" är ingenting jag rekommenderar för mörkrädda. Men för er som tycker om äkta spänning är detta ett måste. Se bara till att ni har tid att läsa den i ett sträck, för ni kommer inte att vilja lägga den ifrån er.
Betyg
Ingen "riktig" deckare. Jag är ingen deckarfantast men en psykologisk thriller kan alltid få mig fast. Jag tyckte boken var väldigt spännande även om jag tyckte att huvudkaraktären ibland var lite "oförsiktig". På något sätt var hon väldigt naiv men jag gillade henne. Klart läsvärd!