Recensioner
Betyg
Jag tyckte den var bra de tjugo, trettio första sidorna när han bara rymmer en dag från jobbet, men sedan blev den lite seg. Det hände inte så mycket. Jag gav boken till min far och han blev helt lyrisk. Han tyckte det var en av de bästa han hade läst. Han gav den vidare till hans bästa väns fru och hon blev också helt tagen. Tänker att jag kanske inte riktigt förstod den. Får göra ett nytt försök om trettio år, då jag är i pappas ålder.
2012-11-18
Betyg
En intressant bok med mängder av livsvisdom i, men också väldigt sövande. Jag fick kämpa för att hålla mig vaken. Men jag tyckte om den.
Betyg
Hade lite svårt att se charmen med denna babbliga bok. Precis som kommentaren nedan upplevde jag också att karaktärerna aldrig blev levande. De blev nästan karikatyrer, särskilt huvudpersonen Gregorius kändes lite som en kliché. Vad gäller språket kan man säkert gilla det, själv finner jag sidor som är fullspäckade med meningar i stil med "Hans egen urspårning hade bestått i att hans pinade själs glödande lava med bedövande kraft hade bränt och fört bort allt av underkastelse och överkrav inom honom" högst tröttsamma.
Betyg
Jag läser de tre kommentarerna som är skrivna här om Nattåg till Lissabon. Så olika det kan vara. Själv njöt jag väldigt av boken och det som Denise skriver håller jag med om. Den var väldigt annorlunda och just uppfriskande. Vet inte om en förestående resa till just Lissabon påverkade min läsning?
Deltagarna i "min" bocirkel gav boken högt betyg genomgående och vi hade mycket givande diskussioner om huvudpersonens förehavanden och också hur boken var skriven. Vi gillade språket i den. Hade kanske inte gett boken så högt betyg om jag inte hade fått diskuterade den så ingående? Den växte i takt med våra diskussioner.
Betyg
Har Du problem med nattsömnen så kan jag verkligen rekommendera den här romanen. Efter bara några meningar så börjar det rycka i ögonlocken. Nattåg är ett effektivt sömnpiller. Vad gör mig så sömnig? Huvudpersonen Gregorius som är en så livlös och allvarlig person samt den högtidliga berättarstilen, skulle jag tro. "Kan det finnas ett allvar som är allvarligare än det poetiska allvaret?"