
Sedan Hannah var liten har hon vetat att hon är menad för något större, något mer än att bara tjäna som piga. Med sin stolta profil, sin fysiska styrka och stora integritet arbetar hon sig fram i det viktorianska England efter att tidigt i livet ha blivit utkastad hemifrån. Det är hårt att tjäna andra, men Hannah klagar aldrig. Så träffar hon Arthur, gentlemannen med de silkeslena polisongerna, som har ett udda intresse för arbetarkvinnor och en fascination för smuts och arbetarklassens liv. Det blir början på en livslång relation mellan pigan och poeten, slaven och hennes Massa, en relation där spelet mellan underkastelse och dominans ställs på sin spets. Men vem är egentligen slav och vem är egentligen herre? Läs Ulrika Kärnborgs roman om Hannah Cullwicks och Arthur Munbys osannolika kärlekshistoria som kom att kasta sin skugga över Englands societetskretsar ända in på 1950-talet....
Visa mer
Recensioner
2013-02-25
Betyg
Den växlade mellan att vara bra och tråkig, och jag hoppade över många ointressanta stycken. Inget flyt i texten, skriven på ett konstigt sätt, och det var bara jobbigt och deprimerande att läsa om deras destruktiva och olyckliga förhållande. Jag läste ut den bara för att veta hur det slutar, men det blev inget lyckligt slut. Efteråt fattade jag att deras förhållande har hänt på riktigt.
Betyg
Ulrika Kärneborg är en svensk samhällsdebattör och kritiker som romandebuterade med Myrrha, berättelsen om Hannah Culwick och Arthur Munby. Innan dess hade hon bl a skrivit om Fredrika Bremer och gett ut en essäsamling, Stjärnfältet. Hon har efter Myrrha även gett ut romanen ”Som om”.
Myrrha utspelar sig mellan 1833 till 1910 i England, den viktorianska tiden med dess dubbelmoral och hyckleri. Den bygger på en sann historia och författaren har haft tillgång till åtskilligt både skriftligt och fotografiskt material, ändå betecknas boken som en roman.
Man kan läsa den här historien enbart som en historisk roman, risken är då att man blir lite frustrerad över tidsluckor och en brist på dramaturgisk intrig. Den kan läsas som en biografi, ehuru fiktivt framställd och då kanske man stöter sig över författarens fria tolkningar av både Hannahs och Arthurs motiv och tankevärldar. Till sist kan den läsas som ett debattinlägg och en samtidskommentar och då tycker jag att den blir som intressantast, när historien om Hannah och Arthurs makt- och rollspel är en förevändning för att betrakta dessa strukturer i allmänhet och ger läsaren en chans att reflektera över i hur stor mån dessa faktiskt lever kvar i dagens ”moderna” och ”jämlika” samhälle. Dagsaktuell inte minst i skenet av den nyutgivna boken ”Den ofrivillige monarken” som sägs skildra vår nuvarande kungs aptit på att konsumera unga kvinnor som vore de en läckerbit till kaffet.
Det som Arthur och Hannah har gemensamt är nämligen att de båda betraktar klassamhället och genuskonstruktionen med skepsis. I Arthurs kretsar anses kvinnorna ömtåliga och så känsliga att de måste skyddas från mycket av vardagens brutala verkligheter. Men bara borgerskapet och överklassens kvinnor. Att samtidigt massor av kvinnor och barn i de undre klasserna far illa och sliter som djur är något man väljer att bortse från.
Arthur är en feminin och lite passiv man. Han ser med beundran på kvinnor i arbetarklassen som är starka och handlingskraftiga och som inte skyr smuts och grovgöra, däremot förställning och hyckleri. Han blir rentav besatt av dessa kvinnor, söker upp dem, intervjuar dem och låter så småningom också fotografera en del av dem. Han skildras som ”Observatören” av författaren och här undrar jag om det är hennes beteckning eller hans egen. För åtminstone jag tycker att han gör mer än observerar, han ingriper i dessa kvinnors liv och vill åt deras autenticitet men är inte villig att gå ner i samhällsrang och dela deras låga status.
Och just det är problemet i relationen med Hannah.
Hannah har tvingats flytta hemifrån redan vid 8 års ålder och sedan dess tjänat som piga, tjänstekvinna, i olika hem. Också hon genomskådar samhällets dubbelmoral och vägrar att sträva efter förfining och relativ framgång. Som kammarflicka är hon i princip inlåst i arbetsgivarens hem, till vilken glädje?, medan de lägra pigsysslorna med smutsiga arbetsuppgifter genererar en mycket större frihet. Hannah är en androgyn och stolt varelse som har svårt att hitta ett sammanhang att känna sig bekväm i. Med en slags helgonaktig stolthet ser hon som sitt livs kall att tjäna, den absoluta förnedringen skänker en slags njutning, och när den milde och veke Arthur närmar sig så väljer de varandra. Han väljer henne som sin livskraftiga, livsdugliga bättre hälft, och hon väljer honom som sin fixstjärna, den man som hon utser att vara värd hennes försakelser och underkastelse. Han är hennes välgörare och samtidigt hennes möjlighet att lyfta sig ur sin alls inte självvalda förnedring. Det är med en blinkning åt dagens kvinnor som Ulrika Kärneborg visar fram Hannah som en anorektisk/bulimisk överpresterare som inte ger sig förrän hon är den som offrar mest. Arthur kan inte tävla. Han vet att om han öppet står för deras kärleksrelation utan att försöka göra om Hannah till en medlem av hans egen klass så kommer han att stötas ut. Å andra sidan är han inte beredd att sänka sig från sin egen samhällsklass, kanske hade det inte heller varit möjligt. Den enda lättnaden i deras relation uppstår när de reser till Frankrike där människorna är tolerantare och accepterar deras förhållande. Men då är det redan för sent, deras roller är cementerade och fast de har gift sig så kan de inte mötas i en vardaglig jämlik relation. Det som från början var en lek för sexuell stimulans är nu en tragisk verklighet, hos Hannah manifesterad som en slavboja runt halsen.
De här är ingen lätt bok att läsa. I mitten var jag ett tag frestad att ge upp, för den var seg och fungerade varken som historisk roman eller biografi längre. Sedan upptäckte jag möjligheten att läsa den som en allegori och då grep den tag om mig igen.
Betyg
Skönt att läsa att fler än jag hade svårt för denna. Jag tyckte också den var mest trist, men måste ändå ge den lite cred. för att vissa ögonblicksbilder av livet i England under 1800 talet var riktigt spännande att läsa. Men jag gillar inte heller huvudpersonerna, känner mig äcklad mer än en gång...