Myggor och tigrar

Maja Lundgren

| 2007

Flag from sv

399


2007 års mest omtalade bok "... en bitsk attack mot manssamhället, i såväl dess stockholmska kulturförklädnad som i dess öppna napolitanska machoexponering." Expressen Läs 2007 års mest omtalade bok, en autentisk skildring av camorran i Neapel och maffiafasoner i svenskt kulturliv. I efterskalven av Pompejiromanen, kritikerframgångarna och Augustnomineringen, kastades författaren Maja Lundgren ut i en osäker tillvaro som vikarie på Aftonbladets kulturredaktion och så småningom tillbaka till platsen för brottet, Neapels undre värld. Likt en förklädd detektiv rör sig Maja Lundgren oförskräckt i gränslandet mellan litteratur och verklighet. "Myggor och tigrar är en genuin helvetesvandring och skildring av maffiatendenser och sexism i svenskt kulturliv som för tankarna till Strindberg ..." Dagens Nyheter "... en bok som antingen kan läsas som en hårt vinklad spya...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Maria Nilsson

2015-10-12

Betyg

Det här är en bok som är svår att betygsätta. Den är uttalat antilitterär, jag tror att författaren sagt i någon intervju att hon skrivit så okonstlat som möjligt. Samtidigt är stilnivån ofta hög, jag blev ofta tvungen att slå upp ord jag inte kunde, Skildringen av den kulturella ankdammen var ganska ointressant. Att boken får en fyra av mig beror på egentligen bara på den kusliga beskrivningen av ett camorrakvarter i Neapel.

Mylar .

2015-01-10

Betyg

Totalt ointressant intern skvaller i en liten klick av kulturjournalister, blandat med (påstådd) verklighetsskildring av camorrans aktiviteter i ett hörn av Neapel. Det ena verkar mest vara en förutsättning för att få skriva det andra. Till detta läggs författarens egna tankar och fantasier medan allt försiggår. Något som pendlar mellan idiotisk kåtnoja och paranoida yranden.

Precis som den bok en annan av Aftonbladets skribenter släppt ser jag den mest som en personlig uppgörelse med inre demoner, helt utan allmänintresse.

Skriven på ett bättre sätt skulle Myggor och tigrar kunna vara ett bra inlägg i arbetsmiljödebatten för kvinnliga kulturarbetare, eller en intressant bok om personliga erfarenheter av den napoletanska maffian, men nu är den bara skräp.

Camilla Nilsson

2013-07-27

Betyg

Jag får sätta ett preliminärt betyg på denna bok då jag inte orkade igenom den. Det började ju så bra och sen vet jag inte riktigt vad som hände. Jag tappade intresset samtidigt som det känns som Lundgren tappar spåret, några hundra sidor in. Det är synd för jag vill verkligen gilla det här, se det som en rejäl feministisk känga liksom, men jag lämnas mest med väldigt många frågor. Är Lundgren så skicklig att allt är designat av henne när jag tänker att hon faktiskt är tokig? Är det hennes mening att manipulera mina tankar och reaktioner för att avslöja djupt liggande strukturer? Eller är hon bara den största narcissisten jag stött på? Gör hon allt detta för att få uppmärksamhet och hämnd, men gömmer det bakom en intellektuell fasad? Fast när jag tänker så får jag dåligt samvete då jag vet kritiken och drevet hon utsattes för i samband med publiceringen. Näe, det måste erkännas att jag är förvirrad. Egentligen kan man väl säga att det som är mest intressant med denna bok är diskussionen kring den, inte texten i sig då den är rätt medioker, och det säger väl allt.

O

Olga Lund

2013-06-11

Betyg

Jag är ärligt talat ganska förtjust i Maja Lundgrens böcker men jag ångrar att jag har läst Myggor och tigrar. Det kommer att bli svårt för mig att läsa henne igen utan att reflektera tillbaka till denna bok.

Det är svårt att avgöra vad som är självbiografiskt och vad som är fiktion i boken. Och visst är det viktigt att rikta uppmärksamhet på könskampen inom kulturen. Däremot så vet jag inte om Lundgren har valt det bästa sättet att göra det på.
Boken är för lång och för hysterisk. Jag förstår att huvudpersonen vill beskriva sin situation men tyvärr så framstår hon som en egocentrisk, psykotisk kärring med storhetsvansinne. Det är svårt att ta till sig hennes poäng om manskulturen när vartannat ord upplevs som gnäll. Det hjälper inte heller att hon är inkonsekvent i sitt förhållningssätt.

Dock är Myggor och tigrar en märklig bok. Trots att huvudpersonen väcker minst sagt negativa känslor hos mig har Lundgren ändå lyckats dra in mig i sin värld i Neapel. Just skildringarna av staden är det bästa med boken. Även om hennes fascination med camorran verkar mindre hälsosam.

En konstig läsupplevelse.

Anna Kattson

2012-11-08

Betyg

Blev så deprimerad (kände igen mycket i boken) att jag var tvungen att sluta läsa. Säkert viktigt men den gör mig handlingsförlamad.

L

Lena Fahle

2012-08-16

Betyg

Alldeles för lång och okoncentrerad. Allt tuggande om grannarna i Neapel gjorde mig uppriktigt sagt rätt trött.

Karin .

2011-04-29

Betyg

Nä, nu har jag försökt 2 ggr. Hamnar på Surströmmingshyllan på grund av alltför tjatig egotripp. Kanske provar en tredje gång vid annat tillfälle.

emilie johansson

2010-11-20

Betyg

första delen får en fyra, men resten är fragmentariskt och svårt att ta sig igenom. de interna referenserna och kopplingarna är svåra att följa. den handlar delvis om sveriges kulturelit och inbördes relationer och senare om maffian i neapel och patriarkatet inom de båda sfärerna.

Axel Anfält

2010-06-16

Betyg

Ok, den här boken var lite besvärlig att ta sig igenom men den var definitivt värd besväret, den oerhört gripande och smärtsam när Lundgren är totalt självutlämnande och man får följa demonerna i hennes inre.

Mats Ahlgren

2010-05-06

Betyg

Vass roman med flera bottnar. Ren njutning att läsa. Jag tycker om hennes vitglödgande ilska. Jag uppskattar romaner som innehåller bildning.

Annika Lönneborg

2010-02-01

Betyg

Fruktansvärd! Gnäll, gnäll, gnäll, ideligen upprepat. Jag hade positiva förväntningar när jag började läsa, men blev djupt besviken, faktiskt mest irriterad. Hon framställer sig som ett offer och nästan alla andra som fiender. En studie i förföljelsemani. Jag orkade inte läsa ut boken.

Lena Floser

2010-01-26

Betyg

Jag tycker det är lysande avslöjande att beskriva manschauvinismen i svenskt kulturliv genom att jämföra med Camorran.

Skrotmagnet

2010-01-26

Betyg

Jag rotar i ordtunnan och fiskar upp orden..."storhetsvansinne"..."paranoia"..."sjukligt subjektiv"...och "repetitiv".

Det kändes som att hon spelade "Det är bara för att jag är kvinna"-kortet lite väl mycket.

Carina Karlsson

2010-01-15

Betyg

Det här är en bok som jag trots allt är glad över att ha läst. Den är hundratals sidor för lång på mitten. Men jag tror ändå att den kommer att leva kvar som ett svidande debattinlägg i den självbiografiska genren.

Nina Nykvist

2009-07-12

Betyg

Kluven till denna, därav det högre betyget. Litterärt är den som någon tidigare påpekat bedrövligt dålig på slutet. Men det är en modig bok, samtidigt som jag undrar om författarens intention var att bli den nya Strindberg. Som sagt, man är inte oberörd.

S

Susanne Eriksson

2009-07-05

Betyg

Orkade inte ta mig igenom

Malene Jensen

2009-06-25

Betyg

Håller med föregående; börjar bra. Tycker om hennes intima spretiga ton, den som ger en bild (hennes bild) av hela hennes upplevelse och perspektiv. Men hade behövt rensas i slutet, jag tappar fokus och Maja upprepar sig så mycket att jag hoppar över en massa sidor per automatik, fast jag i vanliga fall tycker sånt är skamligt. Viktig bok!

Lady Flanders

2009-06-20

Betyg

Den börjar bra, och hpller sig till hennes sanning. Men på slutet sumpar hon allt genom ett fiktivt samtal med en maffiaboss. Ett fiktivt samtal som är så uselt att det inte ens är trovärdigt som fiktion.