
?Kommer jag att dö nu? ? så här?"Senatorn. Den unga kvinnan. Fjärde juli-firandet på ön. Bilfärden i skymningen. Olyckan. Drunkningsdöden. Låter det bekant? Tankarna dras, utan namns nämnande, osökt till Chappaquiddick år 1969. En djupt tragisk händelse i USA:s moderna historia.Men i Joyce Carol Oates kortroman Mörkt vatten är handlingen förlagd till 1991 och den som kommer till tals är offret för skeendet. Flickan vars känslor, smärta och tankar ingen känner. Hon som när bilen bryter igenom skyddsräcket och störtar ner i det svarta vattnet är alltför chockad för att ens skrika. Lämnad ensam, fastklämd och flämtande efter luft. Alldeles för ung för att dö. Om sin farliga dragning till den framgångsrike äldre mannen som hon känt bara några timmar, om sårbarhet och drömmar, om sitt korta liv och svåra död berättar hon själv på ett gastkramande sätt medan vattnet fortsätter...
Visa mer
Recensioner
2021-07-20
Betyg
Oates tillhör verkligen de största författarna. Jag blir aldrig besviken även om kvalitén så klart varierar. Här en stark kortroman om kärlek, känslor, utnyttjande, makt och svek. Hade gärna sett händelserna utifrån bådas perspektiv. Starkt!
2019-06-22
Betyg
spännande och tragisk
Det hade varit intressant att veta vad senatorn i boken tänker, hur han kan rättfärdiga sin handling ,om än så bara för sig själv.
Betyg
Jag är uppriktigt glad att jag beslutade mig för att ge boken ytterligare en chans. Lika bra som Djur är den inte, men Joyce Carol Oates kan skriva så att det blir mycket engagerande och man inte annat kan än att sträcklyssna. Jag vill absolut läsa fler böcker av henne så småningom. Uppläsaren tycker jag däremot inte alls om. Hon läser nästintill aggressivt och tillför tyvärr inte boken någonting.
Mitt slutbetyg blir, en stark 3:a!
Betyg
En mycket annorlunda bok, som börjar där boken slutar, nästan... Berättelsen hoppar fram och tillbaka i händelserna, mellan den unga kvinnan i bilen som ligger upp och ned i vattnet och händelserna som förde fram till det ögonblicket.
Även om jag som läsare vet hur det ska gå i slutet, eller rättare sagt, tror mig veta hur det ska gå, drivs jag att lyssna vidare. Hur hamnade bilen där, hur hamnade den unga kvinnan i bilen? Frågor som sakta får svar, allteftersom jag lyssnar.
Avslutningen är mycket oväntad. En bok jag varmt rekommenderar.
2016-02-16
Betyg
Jag blev aldrig riktigt engagerad i huvudpersonen, och hennes fruktansvärda öde blev av någon anledning inte verkligt. Glimtarna av henne var lite stereotypa och distanserade.
Betyg
Då: 1969, Chappaquiddick Island, Mary Jo Kopechne och Ted Kennedy. Nu: 1991, Grayling Island, Kelly Kelleher och en namnlös senator. Kennedys vittnesmål fick vi. Här gör Oates ett försök att låta Kopechne, ett offer i ordets rätta bemärkelse, komma till tals. Romanens Kelleher får stå som symbol för alla som offrats för andras framgång. Skickligt.
Betyg
Varför fortsätter jag att läsa JCO? Hon producerar (rätt ord med den arbetstakten) urvattnade berättelser som man kan etikettera utan problem. Övergripande tema: Unga kvinnor i knipa. Tema här: Unga kvinnor ger sig i lag med äldre män. JCO är moralist. Hon verkar ha en gås oplockad med någon. Nyårslöfte: Jag måste sluta läsa böcker av JCO.
Betyg
En ung kvinna lämnas ensam och fastklämd efter en bilolycka. Bilder när hon kämpar för sitt liv varvas med bilder från hur hon träffar den äldre framgångsrike mannen för att slutligen hamna fastklämd under mörkt vatten.
Jag håller andan, känner flickans dödsångest och Oates lyckas fängsla mig från första till sista sidan.
Det är den första kortromanen jag läst av författaren och det blir med största sannolikhet inte den sista.
Betyg
Faktiskt en ganska kylig berättelse. Varför är yngre kvinnor sexuellt attraherade av äldre män med politisk makt? Är politisk makt lika med sexuell makt? Detta är Oates frågeställning här. (Jag trodde att det var män med mycket pengar som främst lockade, men i amerikansk politik kanske det är samma sak?) Ointressant fråga tycker jag.
Betyg
Mörkt vatten är den första boken jag har JCO och jag läste boken mycket för att jag var nyfiken på JCO sätt att skriva och då passar det ju bra att läsa en inte alltför tjock bok. Dels är jag intresserad av Kennedy-klanen och anspelningarna på Chappaquiddick incidenten gjorde mig nyfiken på boken. Boken var i sin helhet ok, inte något fantastiskt bra men ok att läsa.
2010-06-24
Betyg
Grusvägsdramatik
Kort och naggande och ibland snyggt balanserande mellan politiska yxhugg och suggestiva passager där syrebristen eggar drömlika tillbakablickar och vackra iakttagelser.
Kelly Kelleher sitter efter en alkoholfrisk bjudning och ömsesidigt påbörjad förförelse i den betydligt äldre och ärade senatorns bil. Det är bråttom till färjan, genvägarna är smala och helt utan belysning. Senatorn är säker bakom ratten liksom bakom talarpodiet, ändå får de sladd, kör av vägen. Sakta sjunker bilen i det mörka vattnet. Vad betydde allt han sa? Håller hans smarta retorik i knivskapa personliga vägval? Senatorn sliter sig ut, men kommer han till Kellys undsättning? Enligt vissas utsago – är du inte optimist så är du dödens.
Oates pumpar upp spänningen med medvetet upphackat impulsartade och ibland hypnotiserande långa meningar. Effektfulla trick som får en att hålla andan. Ett lekfullt användande av språkets tecken och finesser som funkar bra i en kortroman som denna, men som det skulle bli tröttsamma i längden. Stundtals bindande, däremellan ganska platt. Kanske aningen för mycket amerikansk lokalpolitik á la 90-tal för att bli riktigt angelägen. Att det är ett skickligt hantverk och att Carol Oates är en av väldens främsta är ändå tydligt. Jag får ge mig på de större verken.
Av: Christian Rydberg Åkesson
Betyg
1969 körde senator Edward "Ted" Kennedy av vägen med en ung kvinna vid sin sida och skapade skandal. Kennedy lyckades ta sig ut ur bilen medan kvinnan dog i det mörka vattnet. Den första han ringde när han hittade en telefon var inte polisen utan sin advokat. Detta är historien om vad som utspelades i bilen: den döende kvinnans berättelse. Mörkt vatten är en dunkel, klaustrofobisk, suggestiv kortroman som utspelar sig medan Kelly sitter fastklämd i en bil och väntar på räddningen, samtidigt som hon dör. Berättelsen igenom repeterar och varierar Joyce Carol Oates händelseförloppet och hennes teknik är helt mästerlig. En stark, stark fyra.