Inte riktigt i samma klass som de andra stora Lehane-verken (Rött regn, Patient 67, etc). men helt klart läsvärd. Än en gång får vi följa Kenzie & Gennaro, och jag tröttnar inte på dem. Läsvärd, absolut!
Lehane är bra! Denna var inte jättebra, dock, men det är något med hans språk som jag gillar. Och så är det ju lite kul att boken utspelar sig i Boston.
Inte lika överdriven som Ingenting är heligt, men det är ju med Lehanemått mätt det. Stora delar av boken är faktiskt mycket bra, men den tappar mycket i slutet så det går bli en stark trea.
Svårt mellan tre och fyra. Jag gillar verkligen hur Lehane använder klyschor om den råkokta deckaren, ingen har så mycket rätt att göra det som han. Synd bara att själva uppdraget, mitt bland Bostons hårda verklighet, inte är speciellt klurigt eller intressant. Det mesta fokuset riktas mot annat, vilket jag inte var ute efter när jag trots inre protester ändå försökte mig på en deckare. Den är dock helt klart läsvärd och jag lär försöka mig på nästa i serien också!
Mörkt. Våldsamt och bitvis dystert. Boken har inte riktigt samma rappa, humoristiska språk och berättarteknik som kännetecknar den föregående boken; "En drink före kriget", eller som den efterföljande "Ingenting är heligt". Spänningsvärdet är det dock inget fel på och boken är klart läsvärd.
Hårdkokt deckare, humor och djup i en härlig mix. Lehanes språk med sina fantasifulla, skruvade och ibland absurda liknelser och beskrivningar höjer bokens betyg från en 3:a till en 4:a. Jag kommer att fortsätta med de efterföljande böckerna om Kenzie och Gennaro.
Egentligen en 2.5:a. Inte alls särskilt bra, enligt mig. Rätt seg, irriterande resonemang om raser i Boston, och blodiga mord som inte får mig särskilt impad.
Heeeelt fantastisk bok, mycket svart humor och bitande samhällskritik samt en engagerande och berörande historia! Karaktärerna är helt underbara. Jag börjar falla hårt för Dennis Lehane.