Morgonstjärnan

Med sitt rika persongalleri och en handling som spänner över vardagligheter och stora kosmiska sammanhang är Morgonstjärnan ett storverk av en av Europas riktigt stora berättare. Det är sent i augusti, sommarledighetens sista skälvande dagar. Litteraturprofessor Arne och konstnären Tove befinner sig på Sørlandet tillsammans med sina barn. Vännen Egil bor i ett hus alldeles i närheten, prästen Kathrine är på väg hem från ett seminarium, fritidsledaren Emil repar med sitt band, journalisten Jostein är ute på stan och hans flickvän Turid jobbar natt på sjukhuset. Över var och en av dem dyker det plötsligt upp en jättelik stjärna på himlavalvet. Inte ens astronomerna har ord för att förklara vad det är som sker. Är det ett stjärnfall? Men varför har då ingen sett stjärnan tidigare? Har den precis uppstått ur intet? Med tiden lägger sig nyhetsvärdet och livet återgår till så som det var innan...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Samuel Karlsson

2021-08-26

Betyg

Jag är kluven är han ett geni eller en sanslös ordmaskin. Mycket är fantastiskt bra. Men det blir just lite mycket

Torbjörn Nilsson

2021-04-20

Betyg

På sidan 663, den näst sista, skriver Knausgård: "jag började förstå i hur hög grad språket begränsar världen". Synd att han inte kom på det tidigare beträffande den här boken!
Det han tar upp, har för mig tidigare skapats fullödiga verk om av Lars von Trier med "Antichrist" och Marianne Fredriksson med "Paradisets barn" eller varför inte lättillgängliga, hemska och underbara "Vänligheten" av John Ajvide Lindqvist.
Knausgård tillför inget för mig förutom insikten att för de tidiga människorna var allt lika levande, ÄVEN DE ÐÖDA. Det lever kvar i olika former även i vår tid.
Men det obegripliga oändliga är för mig främst något varmt och vänligt. Det är vad jag skådat i mina hav av natt, bortom alla stormar.

Björn Öijer

2021-03-14

Betyg

Om planeten jorden i dödsryckningar

Å vilket mästerverk! Fattar inte hur en så produktiv författare som Karl Ove Knausgård kan åstadkomma något så både trivialt och djupsinnigt om människor i gränslandet mellan liv och död. Om sorg, mystik och längtan efter själens odödlighet.

Med romansviten Min kamp bevisade Karl Ove Knausgård sin förmåga att varva detaljrika skildringar ur vardagslivet med essäbetonade utvikningar av filosofisk art. En liknande berättarmix använder han i Morgonstjärnan, första delen i en planerad trilogi om planeten jorden i dödsryckningar.

Ett antal människoöden på Norges västkust i ett landskap av fjäll, fjordar och hav vävs ihop under ett par dygn. Det är en extfemt het sensommar. Krabbor, fåglar och klövvilt beter sig annorlunda - som om de vill varna människorna för en annalkande katastrof...

Det tydligaste tecknet på att allt inte är som det ska är ett himlafenomen, en starkt lysande stjärna, av expertis förklarad för en supernova. Historiskt finns vittnesbörd om sådana exploderande solar i världsrymden.

Stjärnan blir navet i berättelsen om de olika personernas göranden och låtanden. En kvinnlig präst med äktenskapsbekymmer. En universitetslärare med psykotisk konstnärsfru. En cynisk journalist på jakt efter scoop, knull och sprit. En operationssköterska som gör en förfärlig upptäckt vid organkirurgi. Karaktärerna lever i par eller är skilda. Deras relationer till barnen skildras ömsint, ibland frustrerande, alltid med otillräcklighet eller dåligt samvete.

Enstöringen och dokumentärfilmaren Egil minns hur han alltid oroats av pålandsvinden:

”Havet blev oroligt, blommorna och buskarna blev oroliga, träden blev oroliga, och så började flagglinorna klappra, min barndoms värsta ljud.”

Fängslande läsning från första till sista och 666:e sidan. Jag kan knappt bärga mig innan Knausgård levererar andra delen.

Morgonstjärnan är ett bibliskt begrepp som kan syfta på såväl Jesus som Lucifer, den från himlatronen nedstörtade revoltören och ljusspridaren.

Min enda relation till fenomenet tidigare är från US Cavalry’s gryningsmassaker på en sovande cheyenneby i amerikanska västern 1868. Omedelbart före anfallet förvånades soldaterna över en starkt lysande stjärna som steg likt en raket på natthimlen. Efter den händelsen kallade indianerna befälhavaren George Armstrong Custer för Morgonstjärnans son.

Den referensen förekommer dock inte i Knausgårds bok.