Mord i Havanna

Betyg

Extremt dåligt språk, ej trovärdiga dialoger, alla karaktärer har tydligen exakt samma språkbruk, upprepningar på upprepningar på upprepningar. Gah!

Betyg

Trea och det betyget får boken inte för den spännande mordhistorien, för den är ganska medioker. Betyget får den för allt runt omkring, allmänbildningen om Hemingway, Greene och nutidsorienterade samhället lägg. Egentligen skulle väl betyget varit en två, men..Cleo får en liten stjärna med...

Betyg

Jan Mårtenson - Mysdeckarnas McDonald's. Så vad menar jag då med att Jan Mårtensons böcker om antikhandlaren Johan Kristian Homan kan liknas vid mysdeckarnas McDonald's? Jo därför att man alltid vet man får, du blir aldrig överraskad vare sig positivt eller negativt. Går du in på McDonald's så vet du exakt hur en Big Mac smakar, och antagligen stillar den din hunger för tillfället. Men det är knappast en måltid du kommer att minnas, så fort du tagit sista tuggan så har du glömt hur det smakade. Precis så fungerar Mårtensons deckare för mig. Ovanstående beskrivning kan låta negativ, men det finns också något positivt med böcker som ger en exakt det man förväntar sig.

Det enkla, okomplicerade och förväntade kan ibland vara just det man längtar efter. Att läsa något som inte anstränger de gråa cellerna kan fungera som skön avslappning. Och när du lagt ifrån dig boken så kan du återgå till verkligheten utan att behöva fundera på vad författaren egentligen menade. Jan Mårtensons böcker är härligt fria från sådant som parallella handlingar, komplexa karaktärer och traumatiska barndomsskildringar. Nej här dricks det te ur ostindiskt porslin i antikaffären och skålas i champagne på fina slott. Själva morden är så odramatiska mord överhuvudtaget kan vara, de är mest något nödvändigt ont som behövs för att huvudpersonen ska få anledning att dricka te hemma hos de misstänkta.

Mårtensson är produktiv, jag tror det är närmare 40 deckare i serien om antikhandlaren Homan. Och böckerna är som sagt extremt likformiga, så som även en Big Mac är. Detta är också böckernas styrka och svaghet, om det är en styrka beror på vad det är man är ute efter. Är man ute efter en bok att slöläsa på stranden, ja då är de perfekta. Men är man ute efter något lite mer krävande, ja då ska man hålla sig långt borta från dem.

Det ska också nämnas att Mårtensons deckare också ofta har lite av en pedagogisk underton på så sätt att hans miljöskildringar ibland mer liknar en faktabok än en deckare. Personligen kan jag uppskatta detta, men jag gissar att många tycker att detta är extremt irriterande..........

Så som strandlitteratur så får Jan Mårtensons deckarserie om antikhandlaren Homan betyget 3 av 5 möjliga.

Betyg

Jag tyckte boken var rätt intetsägande. Intrigen känns tillkrånglad och det blir aldrig riktigt spännande. Ibland känns vissa händelser ologiska och omotiverade. Boken känns helt enkelt inte trovärdig.

Jag har förstått av andra läsare att Mårtensons brukar väva in läsvärda stycken om historia, miljöerna i gamla stan och Homans kulinariska utsvävningar. Jag tycker inte det är så mycket av den varan i boken. Hade det funnits mera av dessa så hade jag kanske varit lite mer positiv till boken.

På www.bokbrus.se kan du läsa mer av mina ljudboksrecensioner.

Betyg

Ännu en Homandeckare- Betydligt bättre än de som kommit de senaste åren. Välskriven, spännande och med ett överaskande slut. Därav en fyra minus eller 3 plus.