Moon is down

Betyg

Bra

Betyg

Bra

Betyg

Tio och fyrtiofem var det hela över. Staden var ockuperad, dess försvarsstyrka slagen och kriget slut..... på följande sätt inleder John Steinbeck sin kortroman, Månen har gått ned. En liten, okänd och namnlös, stad ockuperas plötsligt en dag av främmande militärmakt. Militärledningen, som består av fem officerare, inkvarterar sig hos stadens borgmästare, Orden. Orden ger, motvilligt, högsta befälet, Överste Lanser, arbetsutrymme i stadshuset för att påbörja administrering och kommendering av staden och dess invånare. Det som utlovas bli en fredlig och stillsam ockupation, av befälet, övergår, ett snedsteg efter ett annat, till det motsatta. Ingen av civilbefolkningen känner sig längre fri och de konstanta trupprörelserna och kommenderingarna drar sakta, men säkert, staden till randen av elände och galenskap. Civilbefolkningens förakt för motståndarna visas och genomförs genom subtila metoder som psykologiskt påfrestar och utmattar ockupanterna. Med gränslöst tålamod och illvilja i nederlag visar invånare sin obesegrade kampvilja för frihet.

Månen har gått ned är en titel som Steinbeck lånat från Shakespeares drama, Macbeth. Macbeth, diktatorn, som får sitt öde beseglat redan i inledningen, speglar, på flera sätt, handlingen i Månen har gått ned.

Under andra världskriget såldes kortromanen i mängder och sändes dessutom som avsnitt via radio i flera ockuperade länder i Europa. Att den främmande militärmaktens land, antagonisten i romanen, aldrig omnämns vid namn i handlingen förstärker endast dess mening och inslag av betydelse för en tidlös klassiker. Genom subtila och genomtänkta ordval begriper man ändå ganska fort vilka som omnämns. Det är allt som allt en klassiker som återspeglar människans sanna natur i ansträngda situationer. Månen har gått ned är och förblir en personlig favorit som man alltid kan falla tillbaka på och hänföras av.

Betyg

Steinbeck.