Montecore: en unik tiger

Betyg

Nog hans bästa

Betyg

Jonas Hassen Khemiri kan verkligen konsten att berätta om utanförskap på ett sätt så att det känns, på ett sätt så att jag åtminstone tror att jag förstår. En glimrande berättelse med Khemiris speciella och okonventionella berättarstil och språk. Och vilket språk! Beviset på att ett språk inte behöver vara korrekt för att vara oerhört vackert. Det känns som att denna hamnat lite i skuggan av Ett Öga Rött, men för mig är detta den större romanen.

Betyg

Efter "Allt jag inte minns" kände jag lust efter att komplettera det olästa av Khemiri. Montecore var bra som tidsdokument och relativt underhållande. På samma sätt som "Ett öga rött" roade, tråkade denna, med sin enformiga och sneda svenska.

Betyg

En av mina absoluta favoriter. Underbart språk, intressant berättargrepp, viktiga teman, smart upplägg. Den berörde mig otroligt mycket. Khemiri är hypad men han lyckas ju också med så många viktiga grejer i en och samma skönlitterära berättelse.

Betyg

Jonas Hassen Khemeri – Montecore

Uppföljaren till den uppmärksammade debuten ”Ett öga rött”, blev näst intill lika omskriven den. Eller blev den det? Tveksam till hur mycket koll jag hade där. Men jag bemödar mig ändå – det kan ju ha en poäng med en senare, förhoppningsvis något nyktrare bedömning.

Det. Tar. Emot.
(Något utslitet begrepp det där. Punkter.)
Men samtidigt känns det lite för lätt att anmärka på det. Men språket är faktiskt ganska påfrestande.

Tills du gradvis kommer in i språket. Då flyter det på och Jonas Hassen Khemeri skapar ett eget språkligt univers, som trots allt är ganska behagligt att befinna sig i.

Och det gör hela skillnaden. Skalar man bort det språkliga, så återstår en relativt traditionell uppväxthistoria,
(historian, ej uppväxten)
om än i brev/mailformat. Vi följer Jonas Hassen Khemeris uppväxt i en Stockholmsförort, parallellt med hans pappas historia – allt berättat via brev från Jonas far till sin vän, och från vännen till Jonas själv.

Men det bestående intrycket är ändå språket, vilket för min del får ”Montecore” att kännas som en stilistisk övning. Dock, en klart intressant sådan. I vanliga fall mår jag riktigt illa av sådant, så utifrån den synvinkeln är nog en trea ett betyg i underkant.

/ Andreas Homanen
andreashomanen.wordpress.com

Betyg

Khemiri är briljant! Det finns inte många som kan skriva som honom. Ett magiskt språk och en riktigt bra handling.

Betyg

När jag börjar läsa den här boken blir jag väldigt förvånad; det här har jag läst förut. Det här påminner mig alldeles för mycket om Jonathan Safran Foers "Allt är upplyst" för att det skulle vara en slump. Visst älskade jag "Allt är upplyst" och tyckte att den var fantastisk och originell, men det känns inte lika nyskapande andra gången jag stöter på en bok som är uppbyggd på samma sätt.

I Montecore är det Khemiris pappas barndomsvän som skriver texten på sitt Google translate-liknande sätt. Och som skriver brev till Khemiri för att diskutera vad som har skrivits och vad som bör komma. Den tredje infallsvinkeln är texter som Khemiri skriver om sina minnen om sin pappa och sin barndom.

Jag blir trött, imponerad och road av språket i boken.

Betyg

. Först blir man förförd av intelligensen och humorn, sedan slås man av tragiken.

Betyg

Älskade Ett öga rött, men tyckte att den här var lite för lik Jonathan Safran Foers Allt är upplyst.

Betyg

En fantastisk bok. Jonas Hassen Khemiri är en stjärna och en förnyare av stora mått. Den enda anledningen till att boken inte fick en femma är för att mina förväntningar efter Ett öga rött var så högt ställda att de inte gick att toppa. Jag ser fram emot att läsa mer av honom.

Betyg

I form av en brevroman (fast via mail) speglas en fars och en sons olika uppfattning om livet, vad "pappors" svek mot sin familj sannolikt berodde på och att lögnen inte är en särskilt stabil grund att bygga ett förtroende på.

Betyg

En bok som får mig att fundera. Märks att Khemiri spelar på de olika fördomar/sanningar/verklighet som vi alla har i oss...

Betyg

Mycket bättre än jag trodde att den skulle vara! Språket var uppfriskande att läsa och den var mycket mycket bra.

Betyg

Lyssnade på CD boken, sammarbetet mellan Khemiri själv och Rikard Wolff var enastående och gav så mycket karaktär till boken.

Betyg

Tungläst men den griper tag i dig, även om språket gör att du känner dig dum. Ibland. Inte hela tiden, det finns intressanta glimtar i faderns liv som gör att du kommer dig igenom, och tror att du förstår kulturskillnader någon procent bättre efter avslutad läsning.

Betyg

Framförallt för att den är rolig och sorglig på samma gång, en fin berättelse!

Betyg

rolig vemodig och lite sorglig

Betyg

Han har verkligen ett unikt sätt att skriva på,och som sätter igång alla ens sinnen från första början. Man ser inte bara en bild utan flera, likt en affär med 10 TV-apparater.

Betyg

Ett guldkorn för den språk- och formintresserade. Finurlig och rolig.

Betyg

Khemiri har sådan fruktansvärd kärlek till orden, jag ryste mig ofta genom denna. Delen med "magiskt!" kan jag slå upp och bli grymt inspirerad av. Jaget/Jonas i boken och farbrorn är snygga kontraster till varandra, ett språk med hårda kanter på två helt olika sätt. För någon som älskar ord och språk kan det inte bli bättre. Khemiri är tamefan en världstjärna och jag önskar att hans böcker kommer leva kvar föralltid och lite till.