»Storslagen och oförglömlig läsning. En av de bästa romanerna jag läst.« Agneta Norrgård, P4 Västernorrland»Förtrollande. Det blir inte mycket bättre än så här!« Søndag »Ane Riels karaktärer och miljöer kryper in under skinnet.« BokpratarenIngen vet varifrån lille Leon har fått sin styrka. Men hans mamma vet i alla fall att han är svår att hantera. Särskilt när han vill gosa. Och Leon gillar verkligen att gosa. Samtidigt som Danica kämpar med sin son, kämpar Mirko med sina förbjudna känslor. Han är fortfarande bara en pojke när han blir hett, våldsamt förälskad i Danica. Det är en omöjlig kärlek. Danica är inte bara en vuxen kvinna och Leons mamma, hon är också gift med en jättelik man. Men Mirkos passioner driver honom ut ur hans hem och in i Danicas hemliga helvete. Konsekvenserna blir ödesdigera för dem han bryr sig om. Och efter en dramatisk natt blir Mirko...
Visa mer
Recensioner
2022-04-05
Betyg 
Betyg: 4,5 av 5 - 📚 - Den här boken, Monstret, är den första boken som jag har läst av den danska författaren Ane Riel. Men definitivt inte den sista. Vet ju att hon före den här boken, gav ut boken Kåda, som har fått många lovord, så den ska jag nog också ta och läsa. För den här boken, Monstret, var mycket bra. Den var väldigt välskriven, vacker, fängslande, otäck, spännande, och gripande. Kan absolut rekommenderas.
2022-03-10
Betyg
Monstret är starkt inspirerad av Möss och människor. Monstret är denna gång ett barn med onaturliga krafter. Vi får följa pojken och hans nära relationer kapitelvis med olika berättare. Sammantaget blir det en historia med olika perspektiv och fina beskrivningar och självklart undrar man hur det ska sluta. Blir slutet som i Steinbecks version? Läsvärd om än lite i längsta laget.
2021-10-25
Betyg
En bok full med egendomliga karaktärer och händelser, vilket jag älskar. Mycket spännande läsning.
2021-09-15
Betyg
Omedelbart när jag börjar läsa Monstret av Ane Riel går tankarna till Steinbeck, till de hårda livsvillkoren i Möss och människor. Snart påminns jag om den underfundiga tonen i språket hos Tokarczuk och miljöbeskrivningarna hos Herta Müller. Den här cocktailen av nobelpristagare blir något alldeles unikt, nytt och eget. Det är en särpräglad smak som jag tycker mycket om.
Både personer och miljöer beskrivs så att jag blir alldeles till mig av förtjusning på ett sätt jag inte trodde var möjligt av beskrivningar och liknelser. Allt är så genomtänkt, varje namn, varje person, varje miljö de befinner sig i.
Berättelsens centralfigur är Mirko, bondpojken som kan alla svaren på lektionerna men sitter tyst och ensam på rasterna. Som elvaåring förälskar han sig i kvinnan i granngården och allt som händer honom i livet går att härleda till denna förälskelse.
Danica drömmer om ett kringflackande liv men är fast med att ta hand om gården och sin mor. Hon roar sig bäst hon kan med traktens daglönare. Den siste av dem gifter hon sig med när han lämnar efter sig ett bestående minne, sonen med de extraordinärt stora muskelkrafterna och lilla intellektet.
Kärleken till mamman gör att Mirko utvecklar ett starkt band till pojken, Leon.
Berättelsens alla infekterade relationer sammanstrålar och historien ställs på sin spets. Allt går sönder, försvinner på ett närmast apokalyptiskt sätt.
Mirko är ensam kvar med ansvaret för Leon som nu kallas Dodo, den råstarke särlingen som älskar allt som är lent och mjukt. Det finns inget ont i Leon, men han gör sånt som gör ont. Eftersom han inte känner sin egen styrka är den hans största svaghet. Ibland tar han sönder saker utan att mena det. Som en mus, en liten hund eller en flicka.
Till slut måste Mirko ta ansvar för hela Dodos livsberättelse. För hur den ska sluta. Han förstår inte varför, men ett liv där man förstår hur allt hänger ihop på slutet är inget äkta liv, säger Mirko sig.
