Lagom till Agatha Christies 125-årsjubileum släpps den första nya Hercule Poirot-romanen på 39 år. Den brittiska deckarförfattarinnan Sophie Hannah handplockades till uppdraget att skriva denna spännande återkomst. London, 1920-tal. Under sin sedvanliga torsdagsmiddag på Pleasants Coffee House råkar Hercule Poirot på Jennie. Hon är jagad, rädd och påstår att hon kommer att bli mördad, men att mordet på henne är det enda sättet att skipa rättvisa. Samma kväll inträffar tre mord på det eleganta Bloxham Hotel. Tre offer påträffas i tre olika sovrum vart och ett med en manschettknapp med ett monogram i munnen. Inga fans lär bli besvikna när Hercule Poirot återvänder i en ny elegant pusseldeckare. I Monogrammorden briljerar den älskade detektiven med sitt knivskarpa öga för detaljer och intuitiva förståelse för det människliga psyket. "Det gör mig lycklig att se den belgiske detektiven...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag har tidigare läst två böcker av Agatha Christie och tyvärr lever inte Sophie Hannahs bok upp till dessa. Vändningarna är inte särskilt bra, dessutom är det många vändningar som egentligen leder till samma sak.
Jag vet inte vad jag tycker om att boken är skriven i ”jag-form”. Eller att Poirot talar om sig själv i tredje person, har han verkligen gjort detta tidigare? Jag tycker dessutom Poirot framstår som ganska otrevlig i denna bok? Ingen karaktär är egentligen sympatisk och jag känner inte med någon. Catchpool är nog den karaktär som jag bryr mig allra minst om. Han framstår bara som trög och jag vet inte om han endast är med för att de frågorna läsaren kan tänkas ha ska ställas och besvaras. Men det finns flera frågor som aldrig får något svar. Exempelvis går Catchpool ständigt och tänker tillbaka på något traumatiskt minne men detta förklaras aldrig, har han varit med i någon tidigare bok eller vad handlar det om? Jag föredrar dessutom att kunna vara med och försöka lösa gåtan men här lämnas flera ledtrådar hemliga till slutet vilket ledde till att spänningen inte riktigt fanns där.
Det jag gillade med Christies andra böcker är den begränsade yta med väl beskrivna karaktärer där vem som helst egentligen kan vara den skyldige. Monogrammorden har väldigt många karaktärer men läsaren får egentligen inte veta särskilt mycket om någon, ytan är för stor och ingen individ framstår som misstänksam.
Monogrammorden är en lättläst bok men den hade behövt kortas ner en hel del. Hade det inte stått Christies namn på framsidan hade jag kanske inte varit lika dömande. Boken är inte dålig men den är inte heller bra, bara någonting däremellan.
Betyg
Författaren försöker axla Agatha Christies mantel och skriva en ny berättelse om Hercule Poirot. Jag älskar verkligen Agatha Christies böcker och har många av dem. För mig låter det lite konstigt att någon annan ska skriva om hennes figurer, men jag ger boken en chans.
Till att börja med fångar berättelsen mig, även om jag inte riktigt känner igen Hercule Poirot, han är lite väl svulstig och självgod. Den nye poliskommissarien han samarbetar med framställs som en ren idiot som inte ser några ledtrådar alls. Ändå är berättelsen fängslande fram till drygt halva boken, sedan ältas det om, nya ledtrådar och nya mördare och nya förklaringar. Det blir lite för mycket av allting och boken hade vunnit på att avslutas betydligt tidigare.
Hercule Poirot äter sin vanliga torsdagsmiddag på Pleasants Coffee House, då en ung kvinna kommer in i lokalen. Hon är rädd och verkar vara jagad av någon. Hon berättar att hon kommer att bli mördad, men att hon inte vill att mördaren ska jagas. Strax därpå inträffar tre mord på det fashionabla hotellet Bloxham. Offren hittas i olika rum och alla har en manschettknapp med ett monogram i munnen.
Tillsammans med kommissarien tar Hercule Poirot sig an fallet, eftersom han har träffat Jennie och har en känsla av att hon på något sätt är inblandad i det hela.
2015-01-06
Betyg
Läst allt av Agatha Christie och det mesta om henne. Det här försöket att väcka liv i hennes mesta hjälte är en skam. Det enda jag kan gissa är att Christies arvingar börjar få tomt i kassakistan och därför såg sig tvungna att sälja sig billigt. Horribelt dåligt, långsökt, överkomplicerat och så långt från 'the real thing' som det går att komma. Dessutom i en översättning som ger mig rysningar. Så urbota besviken.
2014-09-23
Betyg
Spännande underhållning med härlig Christie-känsla!! Efter att då och då läst om någon gammal Agatha Christie-klassiker var det varmt välkommet med ett nytillskott. Jag kan varmt rekommendera Monogrammorden till alla Christie-fans.
2014-09-16
Betyg
Äntligen en riktig pusseldeckare bland alla andefattiga thrillers. Kul och oväntat slut!
2014-09-08
Betyg
Riktigt smart Poirot-deckare, trots annan författare. Trodde gång på gång att jag löst mysteriet bara för att i nästa kapitel bli överlistad på nytt. Rekommenderas starkt till alla. Jag blev helt uppslukad! Väldigt vacker att ha i bokhyllan också.