?I år fyllde jag sextioåtta år och min mor nittiotvå ? Vi har blivit gamla båda två och det börjar bli bråttom att göra det jag länge velat: att skriva om henne.?Med faderns efterlämnade livsberättelse i handen far författaren en tidig vårdag för att besöka sin mor i Athen. Det blir ett veckolångt möte där faderns historia varvas med samvaron med modern.Dråpliga, spännande och gripande scener från det förflutna och nuet griper in i varandra. Man skrattar och gråter om vartannat. Familjens ursprung klarnar, hemligheter blottläggs, minnen förstärks.Moderns kärlek till maken och sönerna växer fram som en stor, stilla flod i hennes ådror. På ett oförglömligt sätt gestaltar Kallifatides moderns liv och lyckas beröra oss djupt.
Visa mer
Recensioner
2012-10-28
Betyg 
Jag gillar Theodor Kallifatides sätt att skriva. Lungt, avkopplande och insiktfullt. En skön liten bok om relationer. En njutningsfull läsning.
2011-06-25
Betyg 
En lågmäld bok, krönika snarare än roman som försättsbladet påstår, som väcker mina tankar på ett odramatiskt stillsamt sätt. Jag hade inga direkta förväntningar - och hade inte läst något av Kallifatides förut - men den här boken föll jag pladask för!
2009-09-23
Betyg
En vacker och vemodig berättelse om mor och son-relation, samtidigt historien om deras hemland Grekland
2009-09-16
Betyg
Boken "Mödrar och söner" av Theodor Kallifatides är en bok att rekommendera. Där skriver han om ett besök i Aten hos sin gamla mor som är 92 år (själv har han faktiskt hunnit bli 68...). Den är gripande utan att vara sentimental och har som alla böcker av Kallifatides även en god portion självironi och humor.
På sitt stillsamma sätt får han till många små visdomsord om förhållandet mellan mor och son, men också om det som han ältat ett helt liv i nästan alla böcker - det där med att vara utvandrare från Grekland och invandrare i Sverige... Men i den här boken känns det som om han nu - vid nästan 70 års ålder - äntligen börjar bli fri från, som han skriver, "emigrantens största skräck, att ha missat sitt liv"...
2009-06-29
Betyg
Fantastisk språkupplevelse även om en mer korrekt titel nog skulle vara "Familjer" istället. Kallifatides rör sig möjligen lite väl lättvinfigt mellan olika personer och årtionden och ibland är det lite svårt att hänga med men man lutar sig med fördel tillbaka i hans språk och personliga funderingar icke desto mindre. Inte minst intressant att läsa om hans tankar kring skillnaderna mellan svenska och grekiska familjer och familjeband.
