Moby-Dick: Or the Whale AND an Extract from Narrative of the Most Extraordinary and Distressing Shipwreck of the Whale-Ship Essex

Betyg

I den fantastiska boken Moby Dick av Herman Melville, berättar författaren en historia om livet till sjöss. I bokens första del är författaren, kallad Ismael, i en liten kustort och han delar säng med en man vid namn Queequeg. Författaren och Queequeg går i kyrkan och ger sig ut på en båt vars kapten är en pirat vid namn Ahab som saknar ett ben och väldigt gärna vill döda valen som heter Moby Dick och är vit. Under bokens gång möter piraten Ahab många strapatser. Hela hans liv går ut på att döda en viss val.

Det är sorgligt för valen har inga känslor och vet inget om Ahabs hat. Han är bara ett stackars stort djur. Jag tycker synd om Ahab, för han tror att hans liv ska bli bättre om han dödar valen, men i verkligheten hjälper det honom inte alls.

Jag blev jätteledsen av boken och kände starkt för figurerna. Mest ledsen blev jag av de tråkiga kapitlen med valbeskrivningar för att författaren försökte bara rädda oss från sin egen sorgliga historia. Bara för ett ögonblick.

Boken fick mig att tänka på mitt eget liv. Och sen gjorde den mig glad för mitt liv.

Hela poängen med boken låg under tråkigheten med valbeskrivningarna, kan vara svårt att förstå.

Betyg

Moby Dick - den vita valen

”Kalla mig Ismael”. Så inleds denna tegelsten vid namn ”Moby Dick” eller ”Moby Dick och den vita valen”. Vi som läsare får dock aldrig riktigt veta varför han kallar sig Ismael, om det är ett smeknamn, ett riktigt namn eller ett författarbus - get the 411 - vi kommer aldrig få veta. Spela roll. Men det är ju en fråga som läsare genom tiderna uppenbarligen har hakat upp sig på. Jag begriper inte helt varför. Det finns väl mycket annat som är långt mera intressant och revolutionerande med denna bok. Känns som en fix idé bara.

528 sidor action blandat med stillsamma vågor. I starten av boken så är berättelsen ”on fire”. Det är spännande, det är ruskigt, lite rysligt och annorlunda. Mina absoluta favoritdelar är på land faktiskt, trots att nästintill all övrig handling utspelar sig i en båt eller i vattnet på ett hav. I mitten är det gäspkalas under cirka 150 sidor. Det känns som om författare fick lite smått panik och kom på att ”Shit jag skriver ju en bok om en val - jag behöver mer valfakta”. De grundläggande och mer spektakulära delarna är superintressanta, men små korta kapitel om meningslösa detaljer om valtungor tröttar bara ut ögat. Och det är som om berättelsen bara helt stannade av där ett tag. Det ska dock tilläggas att mittpartiet inte alls blir så segt som ”Den gamle och havet” kan bli emellanåt. Men som jag inte blev så fascinerad av ”Den gamle och havet”. Det ska tilläggas.

I slutet så får man en nytändning igen och det finns en kittlande nerv. Det är dock inte så tydligt vem/vilka som dör eller överlever av varken djur eller människor i slutstriden. Jag behövde prata med Google för att vara helt på den säkra sidan med att jag uppfattat allt korrekt. Fy där Herman Melville, det hade kunnat varit tydligare. Det var också rätt oväntat att det enbart är cirka 30-50 sidor kvar innan ”kampen” faktiskt drar igång. Den som väntar på något gott, får plaska i karet lite allt för länge. Men vilken kamp sedan.

Utöver huvudkaraktären är figurerna Starbuck, Pip, Queequeg, Ahab och Moby Dick minnesvärda. Starbuck för att Starbucks Coffee är döpt efter honom. Pip för att han är klen, feg och mänsklig. Queequeg är en skräckinjagande harpunerare som är fascinerade till tusen. Särskilt vänskapen mellan honom och den vi kallar Ismael. Så synd att den vänskapen och den delen av historian bara försvann där i mitten någonstans. Ahab, som vi hatar och älskar dig på samma gång. Du har gett HÄMNDLYSTENHETEN ett stort, fett ansikte. Eller ett stort fett träben kanske. Och Moby, Moby, Moby. Denna karaktäristiska baddare. Som du hatar Ahab och som Ahab hatar dig. En val med klös och medvetenhet i sitt mördande. Lite läskigt nästan. Melville skriver så att man inte vet vem man ska heja på. Jag tror jag hejar på valen ändå, men jag bryr mig ändå om den dryge och elake Ahab.

I boken ”Böcker som förändrade världen” finns denna valhistoria med. Jag har dock inte läst den boken än, not yet. Det finns nog flera anledningar till varför Moby och hans ovänner förändrade världen. Stora djuret val är ständigt ett topic för människan. Valfångst och fiske har varit viktigt för överlevnad och mänskligt utforskande av världen. Herman vågade också skriva både religiöst och biologiskt utan att få det att krocka. Eller att krocka alldeles lagomt mycket. Boken är också poetisk ibland, i kontrast till upprabblingen av fakta.

Jag läste denna bok under min graviditet och under mina första bebismånader. Denna känslosamma period kan nog ha påverkat min läsupplevelse. Men så är det väl alltid. Livet påverkar boken.

Betyg

Det är om en kille som heter ismael och han jobbar som en val jagare det är en farlig jobb men har får hjälp av hans nyfunne vän Queequeg. Dem ska hjälpa en kapten som heter ahab och han vill döda den mystiska vita valen Moby Dick

Betyg

75% av boken är fantastisk, återstående 25% är en segdragen avhandling om allt som har med valar, valfångst och tillagning av val att göra, segt! MEN det är inte utan anledning den blivit en sån klassiker, helt klart läsvärd!

Betyg

Efter att ha läst halva boken var jag rätt övertygad om att den skulle få en femma. Stämningen var suggestiv, språket mycket vackert och karaktärerna levande och intressanta. Men andra halvan blir en avhandling om valar (ett kapitel tar upp hur valkött tillreds i olika delar av världen) och historien stannar upp hela tiden. I perioder är det olidligt tråkigt att läsa.

Betyg

Sjukt häftig läsupplevelse när j väl uppbådar tålamod att hänga med på valfångstskeppet.

Betyg

I kortare sjok så bra att man blir gråtfärdig av konstnärlig stimulans. De mer sakligt orienterade kapitlen om t.ex. segling är dock mycket påfrestande. En väl utförd förkortning med minst 50% vore välkommet.

Betyg

Jättetråkig.