När Judith Summers första gången möter George, den cavalier king charles spaniel som ska komma att förändra hennes liv, är hon fortfarande lamslagen av sorg. Fem månader tidigare har först hennes man Udi, sedan hennes far, dött ifrån henne. Men i samma ögonblick som George galopperar nerför trappan hos uppfödaren smälter hon. George är den till synes perfekta valpen, med fladdrande ögonfransar och en fullkomligt bedårande uppsyn av det slag som får främlingar att stanna på gatan och förtjusta lägga huvudet på sned. Och sonen Joshuas glädje över den nya familjemedlemmen vet inga gränser. Det dröjer dock inte länge innan Georges mindre trevliga sidor börjar visa sig. Viljestark, bortskämd och dyr i drift som en Ferrari tar han snart kommandot över hushållet. Sitt oskyldiga yttre till trots är George en riktig tyrann. Han kissar i soffan, skäller nätterna igenom och vägrar att äta något annat...
Visa mer
Recensioner
2010-03-15
Betyg 
Hunden George verkar jobbig att komma tillrätta med. Visst saboterar Monster Mog en hel del, men katter kan man ju inte fostra. George har lite otur och råkar ut för många andra saker också. Men visst är han söt på omslaget
2010-03-12
Betyg
När man läser baksidestexten får man uppfattningen att hela boken handlar om hunden George, en cavalier king charles spaniel. När man däremot läser boken så blir man lite besviken när man upptäcker att det inte alls är så. Jag blev i alla fall lite besviken eftersom jag förväntat mig att det mesta i boken skulle kretsa just kring hur det är att leva med en hund som familjemedlem.
Det är mer en typ av biografi om författaren själv, Judith Summers och hennes son Joshua. Några månader innan de skaffar sig hund har Judiths man dött i cancer så mycket i boken tar upp hennes väg tillbaka. Många gånger så blir därför hunden George en bifigur, inte alls den bild man får när man läser baksidestexten. Visst finns hunden med i handlingen, och visst har han sina egenheter och han är otroligt olycksbenägen. En del saker kunde jag fnissa igenkännande åt, och andra blev jag nästan irriterad av att läsa eftersom Judith Summers som matte verkar vara en rätt neurotisk person. I jämförelse med hennes hund George framstår Higgins som lydnadschampion av första klass.
På ett sätt tycker jag att boken är ganska så tråkigt skriven, men det kan kanske bero på översättningen, vissa meningsbyggnader och val av ord får mig att tro det. Men, den kan ändå vara värd att läsa, i alla fall om man är medveten om att hunden faktiskt inte är huvudperson i boken. Det är också en bok som går väldigt fort att läsa.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Biografier & Memoarer
