Hans pappa var revolutionär, själv blev han en man i staten. Björn Rosengren växte upp i en familj där Marx satt på skrädderiets vägg och mamma skötte kassaboken. Varje öre räknades. Från barnrikehus till egna hem levde familjen Rosengren i symbios med välfärdsstaten, men redan som tonårig bilmekaniker var Björn svag för snygga kostymer och svinläderhandskar. Allt gick spikrakt uppåt, tills en midsommar då det uppdagades att TCO-ordföranden besökt en klubb som hette Tabu.Möt en ärligare Björn Rosengren än någonsin. Följ hans väg från facket till landshövdingeposten i Norrbotten, via uppdraget som "superminister" till Stenbecksfären och rollen som riskkapitalist. Ingen annan svensk har sett fack, politik och näringsliv från insidan under mer än 50 år. Ingen kan som Björn förklara konsten att aldrig bli bitter, eller hur man förblir Göran Perssons bästa vän.Tillsammans med Johan...
Visa mer
Recensioner
2016-09-13
Betyg 
Med hjälp av journalisten Johan Hakelius har Björn Rosengren, 74, författat en självbiografisk tegelsten. Det är naturligtvis mycket skryt och tal i egen sak. Det är samtidigt ett intressant tidsdokument med en huvudperson som varit lika framgångsrik i alla sina roller: fackföreningsledare, landshövding, s-politiker och konsult åt Stenbecksfären.
Björn Rosengren är bilmekanikern som blev mångmiljonär. Uppväxt under relativt enkla förhållanden i Sköndal blev han raskt en pojke med guldbyxor. Pappan var kommunist och skräddare och såg till att sonen tidigt fick smak för snygga kostymer. Klädvalet uppskattades inte av alla fackliga ombudsmän, men i Sktf:s ordförande fick han en mentor som öppnade dörrarna till den fackliga karriären.
Därmed inte sagt att Rosengren åkt snålskjuts på sina överordnade och beskyddare. Allt tyder på att en rastlös entreprenörssjäl och en förmåga att knyta de rätta kontakterna är nyckeln till hans enastående yrkesliv. Säg den reform i svensk politik som han inte varit involverad i. Kompromisser i den svenska modellens anda har präglat honom. Men han var listig nog att - precis som Jan Stenbeck senare skulle göra - knyta till sig 1970-talets revolutionärer på vänsterkanten.
Tabuskandalen och den spruckna fusionen Telia-Telenor är två misslyckanden som självbiografin inte väjer för. Den första kostade honom jobbet som TCO-ordförande. Den andra bidrog till att Rosengren bytte uppdraget som näringsminister i Göran Perssons superdepartement mot att bli rådgivare åt Cristina Stenbeck och Kinnevik.
Boken bjuder på många roliga och träffsäkra skildringar av möten med personer som Palme, Persson, Putin (noll utstrålning) och Ingmar Bergman (rasande granne).
I takt med konsultarvodenas miljonrullningar har Björn Rosengrens klassresa skapat ett astronomiskt avstånd till de människor för vars rättvisa och jämlikhet han en gång kämpat. Han och nya hustrun köper det ena godset efter det andra. Renoverar och säljer. Lägenhet i Gamla stan och lyxvilla i Saltsjöbaden. Sportiga och exklusiva bilar. Han redogör för alltihop i detalj och sparar ingalunda på prisuppgifter och värdestegring. För syns skull för han vissa resonemang om onödigt höga direktörslöner, om övervinster i näringslivet, men ur textmassan pyr en lust att provocera. Varför ska inte jag, en så innovativ fixare, få njuta av de framgångar som min driftiga personlighet belönat mig med?
Stilistiskt har "Mitt i steget" få överraskningar. Men fackligt och politiskt intresserade läsare har en hel del att hämta i den här boken.
