Mitt galna liv - en memoar om psykisk sjukdom

Lagercrantz, Arvid

| 2010

Flag from sv

40


Ur förordet: Det här är en memoar om psykisk sjukdom. Med nödvändighet handlar den också om mig själv men mest om min sjukdom, hur jag led, hur jag behandlades och vad läkarna skrev i mina journaler. Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten. Jag har varit journalist i hela mitt 67-åriga liv, politisk reporter på Dagens Eko i många år och sedan vice VD och VD för Sveriges Riksradio i 10 år. Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor med psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar Mitt galna liv. ARVID LAGERCRANTZ (f. 1942) fick redan i tidig ålder diagnosen psychosis manico-depressiva och delar här med sig av sina upplevelser och erfarenheter. I sina memoarer skriver han om terapin som åttaåring och elchockerna vid femton års ålder, om den svåra journalistdebuten...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Sara Eriksson

2019-04-21

Betyg

En viktig bok, men jag förstod inte upplägget. Det var svårt för mig att förstå budskapet då den mesta dialogen är på ett väldigt högt plan. Jag fick tyvärr inte en känsla om insikt för bipolär sjukdom vilket är synd, jag hade hoppats på en fördjupad insikt :/

Anna Lindqvist

2017-01-11

Betyg

Extremt torrt och intetsägande om ett annars intressant ämne.

S

Solveig Lindkvist

2016-02-07

Betyg

Saknar känsla

Linda Dahlhöjd

2013-08-08

Betyg

Jag tycker mycket om den här boken, men den var rörigt skriven med en hel del upprepningar. Jag tycker att författaren på ett bra sätt skildrade hur det är att leva med en bipolär sjukdom, samtidigt som han lyckats ha en väldigt framgångsrik karriär. Absolut läsvärd! Lättläst!

Anne M

2012-09-17

Betyg

Tyvärr inte speciellt välskriven vilket drar ner betyget.

Betyg

Den här boken är skriven av Arvid Lagercrantz (född 1942) som har jobbat i jättemånga år på Sveriges Radio, som bland annat inrikes politisk chef på Ekots redaktion och varit vice VD och VD. Han har intervjuat många kändisar, till exempel Thorbjörn Fälldin, Gunnar Sträng och Tage Erlander, gjort radioprogram och intervjuböcker. Han kommer från en fin adlig familj och växte upp i en våning på Östermalm med husor och sedan i hus i Stocksund. Men han kämpade tidigt med psykisk ohälsa, som många i hans familj och hans tvillingbror tog livet av sig när Arvid och han bara var 21. Han fick olika diagnoser, men nu är den bipolär typ 1 (manodepressiv) och han har ätit Litium i många år av sitt liv.

Det här är en bok om psykisk ohälsa och författaren hoppar rätt mycket i tiden, ibland är det många år mellan hans skov, då han blir manisk och psykotisk och oftast blir inlagd på psykiatriska avdelningar. Det är spännande och jag tycker att boken är mycket bra fram till första halvan, sedan blir det lite segt och ett mer och mer högtravande och avancerat språk, lite ålderdomligt. Vissa stycken känns mossiga, jag tänker mig att jag hellre skulle vilja att han beskrev hur han kände när han låg där på golvet i en psykos, eller gick omkring med en papperskorg på huvudet (eller hatt) för att huvudet kändes konstigt. Istället blev det meningar i stil med ”Docent Höök tyckte att jag hade en nyanserad och adekvat syn på problemet”.

Nåja, Arvids ambition med boken är att minska stigmat runt människor med psykisk ohälsa och jag tycker det är hedersvärt och jag är imponerad över att han helt kunde flippa ut i perioder och sedan vara mitt i hetluften på Sveriges Radio och ha många anställda. Han beskriver själv att han har blivit väl bemött på sin arbetsplats när han varit öppen med sina psykiska problem och han reflekterar över om han fått bättre vård på grund av sin överklassbakgrund eller sitt viktiga jobb. Men han tycker att psykiatrin har blivit sämre och han beskriver att han pratade med läkare och personal i timmar när han var inlagd och även brevväxlade med sin läkare på 60- och 70-talen. Det verkar ju ha varit jättetrevligt att vara inlagd då i jämförelse med hur det ser ut på en psykiatrisk avdelning nuförtiden.

Jag tyckte om boken, i synnerhet första halvan, men om du inte är väldigt intresserad av psykisk ohälsa så är nog inte detta en bok för dig. Man får veta väldigt lite om Arvid på jobbet eller i relationer, utom lite om hans fru som han varit gift med väldigt länge. Man får dock veta en del om familj och släktingar och deras psykiska ohälsa och det är intressant. Boken får sex kakor.

Liza Bolin

2011-11-30

Betyg

intressant ämne, men så fruktansvärt dåligt skriven.

harriet karlsson

2011-01-28

Betyg

Det har gått lite framåt med medicinering men man fattar inte hur han kunnat ha ett sånt viktigt jobb.
Alla måste ha backat upp och det är ju bra. jag kan inte minnas att jag hört något om detta tidigare.

Kristina Simar

2010-09-09

Betyg

Recension av Arvid Lagercrantzs bok Mitt galna liv

Boken är utgiven på Lind & Co och innehåller 225 sidor.

Arvid Lagercrantz är född 1942 och arbetar som journalist. Under 1970- och 80-talet var han politisk reporter och kommentator i Dagens Eko/Sveriges Radio. Senare blev han P1-chef, vice VD och VD vid Sveriges Television och Axess TV.

Handling: ”Det här en memoar om psykisk sjukdom. Med nödvändighet handlar den också om mig själv men mest handlar den om min sjukdom, hur jag led, hur jag behandlades och vad läkarna skrev i mina journaler. Jag vet att många människor har liknande problem. Låt oss dela ensamheten. Mina maniska perioder har blivit många. Jag har fått elchocker, legat i bälte och fått massor av psykosmedicin. Dessemellan har jag varit helt frisk. Jag bjuder här på vad jag kallar Mitt galna liv.” Arvid Lagercrantz

Redan i tidig ålder fick Arvid Lagercrantz diagnosen psychosis manico- depressiva. Senare ändrades diagnosen till manodepressiv och nu senast kallas den för bipolär sjukdom typ 1.

Som åttaåring fick Arvid Lagercrantz gå till Ericastiftelsen och leka, varför kunde han inte förstå. En medelålders tant satt bredvid honom vid en sandlåda. Där skulle Arvid placera ut olika figurer och berätta för henne varför de skulle stå just på de platserna. Idag har han fått läsa anteckningarna som gjordes och han tycker att de är löjliga.

Första gången Arvid Lagercrantz blev riktigt sjuk var när han var ute till sjöss vid femton års ålder. På väg till Malta och till Alger började han känna sig deprimerad. Han fick något senare hjälp att flyga hem till Sverige och väl här hemma blev han inlagd på Karolinska sjukhusets psykiatriska klinik.
Efter det har sjukdomen följt honom hela livet, han har känt av när hans maniska perioder börjat, ofta i samband med stressiga fysiska och psykiska situationer. Vid de maniska perioderna har Arvid haft svårt att sova och han har kunnat arbeta hur mycket som helst.
Trots sin ordblindhet har Arvid Lagercrantz lyckats att bli en framstående journalist. Efter varje inläggning på någon psykiatrisk klinik har han alltid kunnat återvända till sitt arbete.
Han har ätit mycket psykosmedicin, bland annat Litium, han har även fått ett antal elchocker.
I slutet av boken intervjuar han själv sin hustru och sin gamle barndomsvän Per Falkman, om hur de har upplevt hans sjukdomstillstånd.

En underbart skriven bok av Arvid Lagercrantz, där han berättar så öppet, ärligt och känslosamt om sin psykiska sjukdom. Hur han gång på gång får läggas in på en psykiatrisk avdelning och förutom medicin även får elchocker. Han beskriver med mycket känslor hur han känner sig när det maniska tillståndet är på väg. Även hans berättelse om den kända familjen Lagercrantz är också intressant. En riktigt bra och innehållsrik bok om det många inte vill kännas vid. Att leva med en psykisk diagnos.

Betyg 4/5 Kristina Simar