Mistborn Trilogy Boxed Set

Betyg

När man börjar läsa i början av första boken kan man vid en första anblick få känslan av old-school fantasy eller old-school science fiction, då en ganska simpel dystopisk värld beskrivs. Jag tänker på Ivar Lo-Johanssons beskrivning av statarna i boken ”Godnatt jord” när ett slags jordbrukskollektiv med förtryckta arbetare benämnda ”skaa” uthärdar en tröstlös tillvaro där det hela tiden regnar aska. Men miljön är ganska tidlös. En person plockar upp ett ur ur fickan för att se vad klockan är. Handlingen placeras ca tusen år i tiden efter någon slags milstolpe, kanske olycka. Typ adliga personer har mer moderna kläder som kostymer och klänningar.

I allmänhet så tycker jag att trilogin innehåller mycket text. Den är amerikansk och det är kanske som det är sagt att man i USA får betalt per sida. Särskilt i bok två var det många upprepningar, klippande och klistrande, vilket kanske ändå fyller sin funktion om trilogin ska fungera som en bladvändare som man bara tar sig igenom utan att behöva gå tillbaka och kolla upp saker. Jag fick känslan av att författaren är en akademiker eftersom det kom upp väldigt många synsätt som man kan stöta på i politisk teori eller om man läser om religioner. Är man negativ så kan man säga att det är som ett billigt knep författaren använt att ”stjäla” lärdomar från vetenskapen för att på det sättet få intressanta saker att lägga fram i böckerna. Jag ser det dock som ännu ett sätt att gestalta den tidlösa miljön som karaktäriseras av att samhället/världen har nått en viss nivå av vetenskap och allmänbildning.

Det som utmärker trilogin är dock ”allomancy”. En slags magi som fungerar på ett ganska naturvetenskapligt sätt. ”Allomancy” som bärande ”element” i boken gör att den nog både kan sägas vara fantasy och science fiction. ”Allomancy” är något som vissa kan praktisera. Praktisera det gör man genom att bränna metaller. Bränna en metall gör man genom att först svälja den och sen bara koncentrera sig på att den ska brännas. Olika metaller ger olika förmågor när de bränns. Det kan handla om att upptäcka när andra människor praktiserar ”allomancy”, att hindra andra från att upptäcka att man själv praktiserar ”allomancy”, att ge sig själv extra bra styrka och smidighet eller sinnesintryck. Men också trycka ifrån sig eller dra till sig metaller.

Denna sistnämnda form av ”allomancy” gör att personer kan slänga ner mynt på marken och med hjälp av ”trycka sig ifrån metall-magin” studsa fram i luften. Med hjälp av olika metall-saker som är inbyggda i husväggar och så kan de också dra upp sig i luften mot dem. Gravitationen fungerar ändå som normalt. Bara det gör att man får scener beskrivna som är visuellt snygga. Jag fick känslan av att trilogin var ganska inspirerad av Buffy the vampire slayer. Studsandet i luften och annat gav en tv-spelskänsla. Bok ett är beskriven som en ”heist movie” (som typ Oceans Eleven) och det tycker jag stämmer. Så man ska nog inte ta det för seriöst utan som en populärkultur-produkt. Jag tyckte att det var underhållande.

Ett intryck var också att människorna/personerna var ”levande” och liksom bände ut sig från bokens ramverk, de var mänskliga människor som liksom gjorde fel. Ett epos kan man nog säga att trilogin är. Ett epos som inleds med att en grupp tjuvar förs samman och bestämmer sig för att på beställning genomföra en ”statskupp” mot ”The final empire” och dess huvudstad ”Luthadel”.